Ångest

En av livets stora frågor:

Du har ett otvättat påslakan från IKEA, halva i en ljust beige färg och halva svart. Så... Ljus- eller kulörtvätt??

Gaaahhh! Ibland är det är svårt att vara till...

/z.flygh

Nyblivet fan av IKEA och buljongtärningar

Det ena oberoende av det andra. Fast kombinationen är kanske inte helt dum den heller? Jag lämnar det öppet.

Dagen började med en dust med en IKEA-bokhylla. I dess beståndsdelar. Till en början. Efter en lagom lång fajt stod där dock en fullfjädrad bokhylla, vilket är den springande punkten. Bokhyllan var inte min (och är det inte nu heller för den delen) utan Hannahs, men jag hade i ett ögonblick av bristande omtänksamhet lovat henne min hjälp med att sätta ihop den. Jag vet inte hur jag tänkte, och jag vet inte hur hon tänkte, men det var redan från början osannolikt att jag skulle göra ens tillräckligt med nytta för att väga upp den skada jag säkerligen skulle tillfoga antingen

a) bokhyllan
b) mig själv
c) Hannah
d) någonting annat inom ett avstånd på tre meter.

Eller alltihop för den delen, jag är mycket för att sprida förödelse. Att jag hade tillgång till en hammare gjorde inte situationen mer lovande. Det var helt enkelt oansvarigt av mig att lägga mig i. Inte desto mindre gjorde jag det, och häri ligger grunden till min beundran för IKEA. För det gick bra. Det blev en bokhylla och inget blodbad. Och det säger en hel del om konstruktionen av och instruktionerna till denna bokhylla. Okej, det blev inte ett 100 % felfritt resultat. Ett par små hål sitter där de inte borde sitta, medan en skruv inte sitter där den borde sitta, men det är knappt märkbart. Och ingen (!) skadades vid ihopsättandet av denna hylla.

Vidare till mitt upptäckande, eller åtminstone uppmärksammande, av buljongtärningens fantastiskhet.

Hannah hade den goda smaken att bjuda mig på lunch som tack för hjälpen med tryckandet, bankandet och lyftandet, och tydligen föder god smak mer god smak. Pasta, bacon, lök, crème fraiche, vatten, mjölk, mjöl och vitpeppar... Lite tråkigt? Lägg i en buljongtärning och du har en gourmetmåltid! Italienska örter. Mm.

Middagen fick jag stå för själv, och för en gångs skull kände jag en uppriktig längtan efter lite grönsaker att leka med. Men eftersom ingen sådan längtan infann sig senast jag handlade hade jag inga att tillgå. Eller... jag hittade en burk kikärtor. Är kikärtor grönsaker? Det blev hur som helst ett fint litet hopkok av passerade tomater, gårdagens överblivna tacoköttfärs, kikärtor, tacosås, salt, basilika, grillkrydda, vatten, mjöl och... grönsaksbuljong! Et voilà! Tillsammans med lite gammal pasta ur kylskåpet har vi en alldeles utmärkt måltid. Vem behöver grönsaker?

Egentligen?

(Förresten, är det ett dåligt tecken att pastan har frusit till is i kylskåpet?)

/z.flygh

Upplösningen, hemkomsten och första mötet med The Scooter Badger!

Utöver oflyt tycks vår familj ha en dragelse till att finna de allra mest långsökta och komplicerade förklaringar till saker och ting. Vilken tur då att man har erfarna husvagnsägare till grannar som kan bidra med lite nya perspektiv.

För nej, vi hade inte låst in bilnycklarna i bilen. Bilen låstes av misstag, men vi hittade tillslut nycklarna i pappas ficka, av alla ställen... Vadå, "leta på det troligaste stället först"? Och missa allt spännande? Nää.

Det var en lättad, om än generad, pappa som plötsligt fiskade upp nycklarna ur shortsen, och när vi alla såg vad det var för något var tystnaden total i husvagnen. Alla var förstummade. Ett obetalbart ögonblick. Och med en plötslig, brinnande längtan efter att komma hem satte vi oss i bilen och körde och körde och körde. Strax innan midnatt var vi äntligen framme i Ekbacken.

Men! Självklart kunde vi ju inte avsluta denna resa på det sättet. Hur skulle det se ut, ett lyckligt slut? Det skulle ju vara som att det var någon annan som kom hem. Det måste ju kännas att det är just vår familj som avslutar sin husvagnssemester. Så vi såg till att backa in i en sten på uppfarten. En stor, sprucken buckla längst bak på husvagnen - det kan väl tjäna som ett fint litet minne av resan? Mycket passande, tyckte vi. Särskilt om vi ska sälja vagnen nu...

När vi skulle pallra oss in i stugan och omedelbart slockna i våra mjuka, sköna sängar hejdade vi oss på altanen. Ett mycket mystiskt ljud hördes nerifrån själva ekbacken. Det var ett enträget, skrapande ljud. Första tanken var på ett djur som skrapade med klor på ett träd, men det var på något sätt ett alldeles för kraftigt ljud. Man såg inget i mörkret. Vi lyste med en ficklampa, men ljuset räckte inte till.

Alla utom mamma och hunden (som uppvisade en anmärkningsvärd nonchalans inför det hela) gick ned i backen för att se efter vad det kunde vara (med bultande hjärta, bör tilläggas, för vad det än var så lät det som att det var stort och åtminstone hade välfungerande klor). Vi krånglade oss över stängslet och insåg att ljudet kom ifrån pappas presenningtäckta snöskoter. Det lät som att något djur satt fast inuti den. Pappa smög sig närmare med ficklampan, med mig och brorsan på behörigt avstånd. Plötsligt hojtade pappa till, ropade att det var en grävling, och alla rusade vi skräckslagna tillbaka mot stängslet och formligen kastade oss över på den säkra sidan. I ögonvrån såg jag en mörk skugga lämna skotern.

Vi tyckte alla att The Scooter Badger! verkade vara en cool snubbe. Tänk bara - när familjen är borta smyger han sig fram om nätterna och leker skoterknutte. Jag kunde riktigt se honom framför mig med solbrillor på nosen och tassarna på styret... Tyvärr krackelerade min bild av The Scooter Badger! när pappa imorse meddelade att han hade hittat en bikupa i skotern. På något sätt låter The Hungry Badger! inte riktigt lika tufft...

Idag är det tvätt på schemat. Sortera, tvätta, hänga, vika, sortera, tvätta, hänga, vika... Och packa. Visserligen kom jag hem ifrån västkusten igår, men det hindrar mig inte från att åka dit igen imorgon. Det är min smala lycka att jag råkar tycka om att åka bil.

Dåså, en 40-graders kulörtvätt tvättad och hängd, en 60-graders kulörtvätt i tvätten. Bara två vittvättar kvar sedan, och en himla massa torkande... vilket tvätten lyckligtvis fixar på egen hand.

/z.flygh

Städat. Och nu...?

Japp japp, nu är det rent här som i... något väldigt rent. Alla horisontella ytor har dammsugits ytterst noggrant - till och med golvlisterna. Att städa kan vara ganska roligt om man verkligen går in för det. Att dra en sopkvast över golvet lite halvhjärtat är kanske inte så upphetsande, men när man gör det riktigt ordentligt ligger det en helt annan sorts tillfredsställelse i det...

Halvvägs genom städandet hamnade jag ute i korridorsköket (som en omedelbar reaktion på hungerskänslor sådär vid lunchtid) och plötsligt stod jag med en ugnsform i glas och ett paket stålull och skrubbade.

Oj, dags att hämta tvätten!

...

Var var jag? Just ja, ugnsformen... Jo, det är en sådan där form som inte har gjorts ordentligt ren på uppskattningsvis tre-fyra år. Man diskar den förstås, men all ordentligt inbränd skit lämnas gång på gång tills den är tillräckligt fästad där för att kunna adressändra. Stålull är ju annars ganska så fantastiskt, men här var det ändå en relativt jämn kamp in i det sista. Jag vann förstås - efter mer än en timmes het strid - och glasformen är nu åter genomskinlig.

Men vart tog sommaren vägen? Det som var en så lovande start. Nu är det regnstänk på fönstret och våtglänsande asfalt, och jag borde egentligen gå och hämta min cykel som jag dumt nog har ställt vid Folkes, samt köpa tejp, men en blick ut genom fönstret räcker för att min kropp ska skrika "Neeej! Aldrig! Never! Glöm det! Jag har det bättre här inne i värmen, torrt och fridfullt."

Och visst ska man lyssna på sin kropp?

/z.flygh

Städdag

Städdag idag. Det var det igår också, men så slog jag på stora trumman och sov till klockan 18. Så kan man också göra, men man kan då inte förvänta sig att det ska bli något städat av. Förhoppningen är då att städandet ska komma idag istället. Komma. Ske. Utföras, gärna av sig självt...

Egentligen är det inte så konstigt att det ser ut som det gör när mina tankar går som de gör. Ett visst mått av ansträngning, alternativt hushållsnära tjänster, är den enda vägen till ett beboeligt... boende.

Och detta ska nog gå bra. Lite Spotify i högtalarna och lite jävlar anamma i armar och ben, så kan huvudet få vara där det så behagar. Nu kör vi!

/z.flygh