Konsten att vara ledig

...
Jag är ledig.

Så märkligt det känns bara att säga det. Känslan av att faktiskt vara ledig infinner sig mer och mer, men jag är lite ovan. Vad ska man göra när man vaknar om man inte sätter sig på cykelsadeln och rullar ner till nationen? Vad gör man med en ledig eftermiddag?

Trots detta lätt förvirrade utgångsläge kan jag glatt meddela att jag faktiskt har gjort något ändå, mer än att bara utöva min tillfälliga rätt att ta sovmorgonar.

Såsom...

- Jag har hedrat mina föräldrar med ett besök. Och tittat på en massa bilder av finaste jycken som adressändrade till himlen för några veckor sedan.

- Jag har släckt bränder. Iklädd en alldeles för stor brandmansoverall, skyddshjälm och handskar. Jajemen.

- Jag har insett att jag faktiskt måste gå och handla och laga mat om jag ska få något att äta de här fyra dagarna. Woah.

- Jag har handlat mat för första gången den här terminen.

- Jag har lagat mat för första gången den här terminen. Morotspaj med fetaost. Mmm.

- Jag har städat rummet för första gången den här terminen. ... Eller ja, bytt kaos mot ordning åtminstone. Kryper man på alla fyra längs med väggarna så kommer man att inse att det egentligen inte alls är särskilt städat, men jag litar på att alla jag eventuellt kan tänkas bjuda hem har så pass goda kunskaper om vad som är ett socialt accepterat beteende att det inte ska vara något problem.

- Jag har haft filmkväll med Amelie. Vi betade av ännu ett par avsnitt av serien Dead like me och närmar oss nu första säsongens slut. Det har bara tagit... ett drygt år?

- Jag har tvättat. För tredje gången på terminen. Fråga mig inte hur många gånger jag har köpt nya underkläder...

- Jag har legat kvar i sängen långt inpå eftermiddagen och tittat på något vackert.

- Jag har känt mig väldigt, väldigt lycklig och tagit mig tid att njuta av det.

Och jag har fortfarande två lediga dagar kvar...!

/z.flygh

Gårdagen i klädombyten

...
Pyjamas
Jag fick sova fram till klockan 13. Lycka.
Det är ont om sovmorgonar i mitt liv nuförtiden.

Långbyxor, varmaste koftan, jacka och cykelhjälm
Cykelturen ner till nationen satt i ryggmärgen redan under förra terminen. Nu kan jag i princip sova på cykeln och ändå hamna rätt. Tur är väl det, för särskilt vaken är jag i regel inte.

Men det börjar bli kallt nu. Snart blir det väl till att cykla ner i minusgrader och mörker också. Och snö. Burr.

Långbyxor och t-shirt
Sent frukostintag på nationen. Sedan sprang jag omkring och gjorde saker. Lite oklart vad. Det brukar vara så.

Gaskkläning och insignium
Snabbt ombyte för "representation" på hembygdsföreningen Vajans gask Härken. Vilket innebär att sätta sig till bords med trevligt folk och äta en fyrarätters middag värd att dö för.

Man vet att det är god mat när samtalet gång på gång dör ut till fördel för ett flerstämmigt "Mmmm...!". All heder åt Johanna Pettersson.

Långbyxor och t-shirt
Så skalar man av sig av sig finkläderna, låser in insigniet och ställer sig att tvätta, hänga, vika, tvätta, hänga och vika i tvättstugan. Anna-Lotta gjorde ett hästjobb med det regelrätta infernot vi hade åstadkommit därinne. Nu är där bara milt kaos, och förhoppningsvis kan vi med gemensamma ansträngningar behålla det så.

Åtminstone en vecka.

Långbyxor, varmaste koftan, jacka och cykelhjälm
Runt 03.30 fick jag nog och trampade hemåt. Eller gjorde åtminstone ett tappert försök därtill. Jag kom dock lite på avvägar och hamnade hemma hos Johan istället. Så kan det gå. Jag klagar inte.

/ z.flygh

Födelsedagsreflektioner

Födelsedagar är något annat nu än när man var liten.

Istället för att väckas av föräldrarnas tappra försök till skönsång, vaknar man till väckarklockans ljuva toner.

Istället för att börja dagen med varm choklad och två ostmackor i sängen gör man det med en förhatlig (om än sådär jobbigt, vuxet nödvändig) tvättid mellan 7 och 9.

Istället för grattis-på-födelsedagen-kramar från föräldrarna får man ett grattis-på-födelsedagen-sms från mamma.

...

Men min facebooksida översållas av gratulationer från vänner och min basilika blommar - så något måste jag ha gjort rätt här i livet.

/z.flygh

Morgonstund har fula ord i mund

Utan underkläder kommer man inte långt här i världen. Det är åtminstone vad jag försöker intala mig själv när väckarklockan obönhörligt ringer klockan 6.50. Tvättid. Skojar du med mig?! ... Sannolikt inte. Min väckarklocka har ett sällsynt outvecklat sinne för humor, vilket den har uppvisat vid ett otal tillfällen.

Tvättid mellan 7 och 9 är ett djävulens påfund som jag med glädje skulle bojkotta, om det inte vore för att just underklädesläget är något av en kris. Ingen kris i världen skulle dock kunna få mig att kliva upp före 7 en dag då jag annars hade kunnat sova till 12, utan då får man förlita sig på tyngdlagen. Att sakta börja rulla i sidled tills gravitationskraften tar över och släpper mig i golvet fungerar alltid.

Sedan lufsar jag omkring i rummet och letar efter ett klädesplagg som motsvarar den klädkod som gäller i tvättstugan. Byxor brukar det kallas. Jag hittar också mjukaste mystjocktröjan att dra över huvudet utanpå pyjamasen, sticker fötterna i mina flippflopps och traskar nedåt nedåt nedåt med den blå IKEA-kassen med smutstvätt slängd över axeln och iPoden i öronen. Stilla svärandes.

Någon ingående beskrivning av hur det går till när jag tvättar ser jag ingen mening med att ge, utan fem minuter senare traskar jag uppåt uppåt uppåt igen och kan bara motvilligt konstatera att vare sig jag vill det eller inte så har dagen nu börjat. Fantastiskt...

/z.flygh

Ångest

En av livets stora frågor:

Du har ett otvättat påslakan från IKEA, halva i en ljust beige färg och halva svart. Så... Ljus- eller kulörtvätt??

Gaaahhh! Ibland är det är svårt att vara till...

/z.flygh

Upplösningen, hemkomsten och första mötet med The Scooter Badger!

Utöver oflyt tycks vår familj ha en dragelse till att finna de allra mest långsökta och komplicerade förklaringar till saker och ting. Vilken tur då att man har erfarna husvagnsägare till grannar som kan bidra med lite nya perspektiv.

För nej, vi hade inte låst in bilnycklarna i bilen. Bilen låstes av misstag, men vi hittade tillslut nycklarna i pappas ficka, av alla ställen... Vadå, "leta på det troligaste stället först"? Och missa allt spännande? Nää.

Det var en lättad, om än generad, pappa som plötsligt fiskade upp nycklarna ur shortsen, och när vi alla såg vad det var för något var tystnaden total i husvagnen. Alla var förstummade. Ett obetalbart ögonblick. Och med en plötslig, brinnande längtan efter att komma hem satte vi oss i bilen och körde och körde och körde. Strax innan midnatt var vi äntligen framme i Ekbacken.

Men! Självklart kunde vi ju inte avsluta denna resa på det sättet. Hur skulle det se ut, ett lyckligt slut? Det skulle ju vara som att det var någon annan som kom hem. Det måste ju kännas att det är just vår familj som avslutar sin husvagnssemester. Så vi såg till att backa in i en sten på uppfarten. En stor, sprucken buckla längst bak på husvagnen - det kan väl tjäna som ett fint litet minne av resan? Mycket passande, tyckte vi. Särskilt om vi ska sälja vagnen nu...

När vi skulle pallra oss in i stugan och omedelbart slockna i våra mjuka, sköna sängar hejdade vi oss på altanen. Ett mycket mystiskt ljud hördes nerifrån själva ekbacken. Det var ett enträget, skrapande ljud. Första tanken var på ett djur som skrapade med klor på ett träd, men det var på något sätt ett alldeles för kraftigt ljud. Man såg inget i mörkret. Vi lyste med en ficklampa, men ljuset räckte inte till.

Alla utom mamma och hunden (som uppvisade en anmärkningsvärd nonchalans inför det hela) gick ned i backen för att se efter vad det kunde vara (med bultande hjärta, bör tilläggas, för vad det än var så lät det som att det var stort och åtminstone hade välfungerande klor). Vi krånglade oss över stängslet och insåg att ljudet kom ifrån pappas presenningtäckta snöskoter. Det lät som att något djur satt fast inuti den. Pappa smög sig närmare med ficklampan, med mig och brorsan på behörigt avstånd. Plötsligt hojtade pappa till, ropade att det var en grävling, och alla rusade vi skräckslagna tillbaka mot stängslet och formligen kastade oss över på den säkra sidan. I ögonvrån såg jag en mörk skugga lämna skotern.

Vi tyckte alla att The Scooter Badger! verkade vara en cool snubbe. Tänk bara - när familjen är borta smyger han sig fram om nätterna och leker skoterknutte. Jag kunde riktigt se honom framför mig med solbrillor på nosen och tassarna på styret... Tyvärr krackelerade min bild av The Scooter Badger! när pappa imorse meddelade att han hade hittat en bikupa i skotern. På något sätt låter The Hungry Badger! inte riktigt lika tufft...

Idag är det tvätt på schemat. Sortera, tvätta, hänga, vika, sortera, tvätta, hänga, vika... Och packa. Visserligen kom jag hem ifrån västkusten igår, men det hindrar mig inte från att åka dit igen imorgon. Det är min smala lycka att jag råkar tycka om att åka bil.

Dåså, en 40-graders kulörtvätt tvättad och hängd, en 60-graders kulörtvätt i tvätten. Bara två vittvättar kvar sedan, och en himla massa torkande... vilket tvätten lyckligtvis fixar på egen hand.

/z.flygh