Om getingar och Gud

...
Intet gott som inte för något ont med sig. Visst är det väl så man säger? Sommar. Ack, du underbara årstid. Solens, värmens, glassens och de varma nätternas årstid.

Getingarnas årstid. Helvete.

Jag antar att en människa inte får vara hur lycklig som helst. Att världen då skulle komma i obalans så att det skulle börja regna risgrynsgröt varje torsdag samtidigt som alla busstidtabeller skulle visa fel med tio minuter. Och Gud - eller vad nu arkitekten för detta bygge heter - insåg säkert i god tid vilken lyckopotential jag skulle ha om somrarna om ingenting gjordes åt saken. Så han gjorde något åt saken. Han skapade getingen - ett spetsigt kryp med vingar - och målade den svart- och gulrandig så att den inte skulle gå att missa.

När så grunden var grundligt lagd gick Gud vidare till att skapa en bror till mig vars inflytande skulle komma att begränsas till att

1) lära mig att uppskatta tv-spel samt
2) frukta getingar.

Och på de få områden som detta inflytande verkade, gjorde det ett fantastiskt jobb får man lov att säga. Men för att inte lämna något åt slumpen såg Gud också till att min rädsla skulle komma att stegras med åren. För säkerhets skull.

Så, 21 år gammal är det nu med skräckblandad förtjusning (mycket bokstavligt talat) som jag hälsar sommaren välkommen. I den mån jag ens gör det. Jag vet inte längre om den är välkommen eller inte... Fast jo. Men... aaahh!

Säga vad man vill om Gud, men killen vet vad han håller på med. Mission accomplished. Sommaren är inte det bad i sol och glädje som den hade kunnat vara. Där finns nu skuggor. Små skuggor som flyger runt på ett utstuderat olycksbådande sätt och surrar hotfullt.

Och försök resonera med mig, om ni vill. Berätta för mig att getingar inte är farliga. Att de inte sticks bara för sitt eget höga nöjes skull, eller för att ge utlopp för sin uppdämda ondska. Säg vad ni vill, men tro inte att det är några nyheter ni kommer med. Den rationella delen av min hjärna är mycket väl införstådd med allt detta, och som om inte det räckte så intalar jag mig det också aktivt varje dag under getingsäsongen. Problemet är att när det väl kommer till kritan har den rationella delen av min hjärna inte särskilt mycket att säga till om.

Och det är väl just det som är det fobiska i en fobi: den irrationella, oproportionerligt kraftiga reaktionen på situationen. En fobi är inte en missuppfattning. Typ, "Jaha, jag som faktiskt trodde att man dog av ett getingstick! Men nu vet jag ju hur det ligger till, så nu är jag inte rädd längre."

I wish.

Men den mänskliga hjärnan är långt ifrån fullkomlig. I synnerhet när det gäller kontrollen över sig själv. Man kan inte bara bestämma sig för vad man ska tro på. Man kan inte styra sina egna tankar. Hur mycket vi än intalar oss det, så kan vi inte intala oss någonting. Och det är både trist, tråkigt och synd, men det är den verklighet jag ser. Det är den jag har att jobba med.

Visst är det frustrerande att inte kunna öppna fönstret på sommaren när man är ensam hemma, bara för att man vet att om det skulle flyga in något så skulle man låsa in sig på toaletten, proppa igen nyckelhålet med en halv rulle toalettpapper och sedan sitta där tills någon kommer och oroligt knackar på dörren eftersom ingen har sett en på två veckor. Men då får man cykla till tygaffären och köpa en halv meter tyll i en rolig färg som man fäster i fönsterkarmen med millimeterprecision och maskeringstejp.

Och visst är det jobbigt att få hjärtklappning varje gång man ser ett bi... eller en humla... eller en stor mygga... eller ett löv... eller en dammtuss... Men då får man skratta åt sin dumhet efteråt.

Värst är ändå rädslan för den egna rädslan. Att inte känna att man kan lita på sig själv. Om det skulle komma in en geting när jag satt i bilen, så är jag inte säker på att jag skulle hinna tänka på konsekvenserna av att kasta sig ur en bil i hög hastighet innan jag agerade på impuls. Jag har svårt att se hur jag någonsin skulle våga köra en bil på sommaren. Tänk bara vad jag skulle kunna ställa till med, panikslagen bakom en ratt! Och i en roddbåt på sjön skulle jag nog inte sitta stilla länge om jag fick ovälkommet besök. Jag skulle inte ha en tanke på vad jag hade i fickorna för stunden (mobiltelefon, kamera, nycklar...?) innan jag sökte skydd på andra sidan vattenytan. Oberäknelighet kan vara obehagligt. När den bor i dig är den fruktansvärd.

Jag har nu funderat på KBT i ett antal år, men det är mycket pengar och inte ett helt lätt steg att ta. Jag gör ju mitt yttersta för att undvika getingar. KBT är lite som att boka in ett möte med dem. Å andra sidan hägrar bilden av en sommar med getingar, utan rädsla. Och inte bara en. En lång rad av somrar med fönster uppslagna på vid gavel och bildörrar utan barnlås.

Jag antar att en människa inte får vara hur lycklig som helst. Och jag antar att Gud skulle hitta på något nytt sätt att jävlas med min sommarlycka om jag besegrade getingfobin han så snillrikt planterat hos mig. Men även om så är fallet, kan jag inte låta bli att tycka att det skulle vara värt det. Om så bara för omväxlingens skull. Om så bara för att byta problem. Ut med det gamla och in med någon ny skit. Kanske.

/z.flygh

Allsång på Skansen

Så har vi då varit på Allsång på Skansen för sjätte året i rad. En mycket fin liten tradition, måste jag säga. Sevärt den här gången var Mando Diao och Jonas Gardell, resten var en enda stor, mycket utdragen axelryckning. Vilken tur då att jag i första hand är där för umgänget och inte den artistiska närvaron.

Det var mysigt. Aningen för hög getingtäthet i luften. Ugnshett.

Skansenbränna - check!

Jag har gett upp att försöka förklara för oförstående människor det fantastiska i att sitta och vänta på en bänk i timmar. Jag har slutit mig till att antingen förstår man det, eller så gör man det inte. Jag fattar. Och det gjorde mina sex skansenvänner också. Och då kan det inte bli annat än bra stämning. Ur en Mando Diao-låt:

Clap your hands and shake
On a summer's day
To the music, to the music

Vad dessa rader saknar i djup vinner de tillbaka på igenkänningsfaktorn. Och musiken och rösterna genererar endast tummar upp, så jag kan nog tänkas kolla upp dessa killar närmare inom kort. Det är inget jag hitintills har lyssnat på.

En härlig dag som avslutades med något slags meditationsduell mellan mig och Malin på en kaj i hamnen. Ingen vann. Däremot förlorade vi båda känseln i fötterna och förmågan att gå normalt. Denna sommarkväll i Stockholm var en enda påminnelse om hur mycket jag tycker om den staden på sommaren. Just så ska det vara. Sent. Ljummet. Rosaskiftande himmel. Glittrande vatten. Åh.



/z.flygh

Som en dans?

Hm. Trodde aldrig att jag skulle börja ett blogginlägg på det här sättet, men ikväll har jag varit ute och dansat. Dubbel-hm. Men okej, vi provar det.

Ikväll har jag varit ute och dansat. Det var inte så det var tänkt ens på långa vägar, men saker och ting sker ju som bekant ofta så. Oplanerat. Jag skulle ut och äta med Hanna och Malin på Bryggan, och hade räknat med en tidsåtgång på några timmar. Men vi blev kvar, andra dök upp, någon försvann och dök upp igen, och plötsligt var det dansgolv omkring oss. "Okej, vi provar det."

Att dansa kommer aldrig att bli min grej. Inte på det sättet, inte i det sammanhanget. Men det är inte heller att likställa med tortyr och fula ord, såsom tidigare versioner av mig har ansett. Om inte annat bär den ansenliga tiden jag deltog vittnesmål om detta.

Det är inte en situation jag känner mig fullt bekväm i (och nu talar jag inte enbart om svett och kassa skor), men det är också just därför lite kul att utmana sig själv. Och experimentera. Jag har nog alltid trott att det skulle behövas en viss grad av berusning för att få mig att dansa offentligt, men vi klunkade enbart friskt (gratis) kranvatten till maten alla tre.

På det hela taget känns det som att det har varit en ganska sund dag idag. Först bad (nummer fyra för i år - det sommarmålet ser ju ut att vara ganska lättuppnått) i Vårdsätravikens svalkande vatten. Och så sol på det. Lite väl mycket kanske på somliga delar av kroppen, men ingen katastrof. Min måttstock är sådan att kan man fortfarande bära kläder på kroppen efteråt så är det en mild solbränna. Nå, tajta byxor känns kanske inte jättefrestande just nu, men så finns det ju klänningar och kjolar! Men sol, bad och motion (som i cykelturen till och från badet och all rörelse till musik) känns ändå som en fin kombo. Saknas bara ett tidigt sänggående för att göra det fulländat, men det tåget har, så att säga, gått. Morgondagens sveda, blåsor under fötterna och träningsvärk i vader och jumskar är morgondagens problem.

Min midsommarweekwend i Ekbacken var för övrigt alldeles förträfflig. På sätt och vis är det skönt att vara hemma igen och lite friare, men det var en handfull härliga dagar i sommarstugan.

Sommarvärme.
Sol.
Bad (de tre första).
God mat.
Gratis mat.
Nybakt bröd.
Jordgubbar.
En gammal deckare där man vet vem som är mördaren.
Myggfönster.
Egenodlad färskpotatis.
Plocka sallatsblad runt knuten.
Baka kakor.
Äta kakor.
23 grader i vattnet.
Frottéhandduk.
Uppföljaren till den gamla deckaren, där man också vet vem som är mördaren.
Barfota.
Dill.
Gurksmörgås.

/z.flygh

Kursmål för Sommar 2010, 30 hp

Dags att offentliggöra listan.

Kursmål för Sommar 2010, 30 hp:

x Få spikhelvetet ur kroppen och så långt bort som möjligt.

x Paddla kanot minst en (1) gång.

x Bada (utomhus!) minst fem (5) gånger.
(Eventuella åskväder, orkaner och minusgrader är inte giltiga ursäkter. Ej heller vattenallergi, om den inte kan styrkas med läkarintyg.)

x Gå på minst ett (1) museum.

x Besöka minst ett (1) antikvariat.
(Inget köptvång föreligger, om inte annat anges på antikvariatet i fråga.)

x Bada naken (utomhus!) minst en (1) gång.
(Får även räknas som ett (1) vanligt bad, enligt tidigare punkt.)

x Måla utomhus minst en (1) gång.

x Få upp gardiner.
(Eller dö av undermålig estetik).

x Knyta ett (1) snöre mellan hus 12 och hus 14.
(Därför!)

x Gå på en (1) guidad tur i Uppsala.
(Studentnåd: Finnes ingen gratis sådan går en (1) oguidad men intresserad tur bra.)

x Lära mig att spela minst en (1) sång på gitarren.
(Gärna två (2), av hänsyn till omgivningen.)

x Skriva och skicka ett (1) välformulerat brev/mail till Stiftelsen och kräva en (1) brandsläckare i korridoren.
(Eventuellt hota med en (1) brandbomb.)

x Guerilla Farming.

x Välja ut, klippa ut och klistra upp valfritt budskap på fönstret.

(x Göra restuppgifter.)

(x Tentaplugga.)

Utvärderas vid sommarens slut.
Betygsgrundande.

/z.flygh