Konsten att vara ledig

...
Jag är ledig.

Så märkligt det känns bara att säga det. Känslan av att faktiskt vara ledig infinner sig mer och mer, men jag är lite ovan. Vad ska man göra när man vaknar om man inte sätter sig på cykelsadeln och rullar ner till nationen? Vad gör man med en ledig eftermiddag?

Trots detta lätt förvirrade utgångsläge kan jag glatt meddela att jag faktiskt har gjort något ändå, mer än att bara utöva min tillfälliga rätt att ta sovmorgonar.

Såsom...

- Jag har hedrat mina föräldrar med ett besök. Och tittat på en massa bilder av finaste jycken som adressändrade till himlen för några veckor sedan.

- Jag har släckt bränder. Iklädd en alldeles för stor brandmansoverall, skyddshjälm och handskar. Jajemen.

- Jag har insett att jag faktiskt måste gå och handla och laga mat om jag ska få något att äta de här fyra dagarna. Woah.

- Jag har handlat mat för första gången den här terminen.

- Jag har lagat mat för första gången den här terminen. Morotspaj med fetaost. Mmm.

- Jag har städat rummet för första gången den här terminen. ... Eller ja, bytt kaos mot ordning åtminstone. Kryper man på alla fyra längs med väggarna så kommer man att inse att det egentligen inte alls är särskilt städat, men jag litar på att alla jag eventuellt kan tänkas bjuda hem har så pass goda kunskaper om vad som är ett socialt accepterat beteende att det inte ska vara något problem.

- Jag har haft filmkväll med Amelie. Vi betade av ännu ett par avsnitt av serien Dead like me och närmar oss nu första säsongens slut. Det har bara tagit... ett drygt år?

- Jag har tvättat. För tredje gången på terminen. Fråga mig inte hur många gånger jag har köpt nya underkläder...

- Jag har legat kvar i sängen långt inpå eftermiddagen och tittat på något vackert.

- Jag har känt mig väldigt, väldigt lycklig och tagit mig tid att njuta av det.

Och jag har fortfarande två lediga dagar kvar...!

/z.flygh

Att stå mållös inför livet

...
Jag känner mig så orättvist, jävla lycklig. Det jag kallar mina "problem" är i själva verket inga problem, utan bara lite mer komplexa glädjeämnen. Vad gör man egentligen av en sådan insikt? Jag står mållös.

/z.flygh

Uppdatering

Vad har hänt sedan sist?

1. Tiden har gått. Det är kanske ingen större nyhet, men det innebär att

2. Min språksociologitenta närmar sig. I övermorgon är det dags. Men jag är inte alls nervös, för

3. Jag har mycket effektivt lyckats undvika att plugga till tentan, vilket medför att

4. Jag har gett upp hoppet om att klara tentan. Men

5. Jag har bestämd mig för att skriva tentan trots att inget hopp finns om att jag skulle kunna klara den. Något lär jag mig väl av att försöka skriva den. Omtenta nästa!

6. Jag har pysslat i 120 km/h allra minst!

7. Jag har börjat virka amigurumi, och hittills förfärdigat en kanin och en sköldpadda. En munk är på väg också. Det är roligt och beroendeframkallande. Helt klart en dålig aktivitet under tentaveckor.

8. Jag har byggt klart mitt tändstickshus. I mitt huvud börjar uppföljaren redan ta form. Dock kommer det nog att dröja ett tag innan jag orkar skära till fler tändstickor...

9. Jag har i princip skrivit färdigt min CM-ansökan. Allt utom svaren på de svåra frågorna. Jag undrar om "Pass" är ett giltigt svar?

Och senaste nyheten:

10. Hoven Droven (folkmusik/rock) spelar på EPTU på V-dala den 5:e maj! Jag upptäckte det nyss och jag befinner mig fortfarande i ett lätt lyckorus. Jag hörde dem spela först på Oktoberstämman i höstas, och jag blev kär. Sedan dess har jag lyssnat på dem på Spotify, men det är liksom inte samma sak. Musiken är förstås lika bra, men det är musik jag vill dansa till snarare än bara lyssna på. Och här är min chans! En chans som jag tänker ta om jag så ska behöva dö och återuppstå på vägen! Och det är bara typ en och en halv månad dit. Iiiiih!!

/z.flygh

Tiokronorsglädje!

Man ska glädja sig åt det lilla, har jag hört. Jag har aldrig haft särskilt svårt för det heller; ofta tycker jag att det rentav är lättare att glädja sig åt de små sakerna i livet än de stora.

Stort är komplicerat. Stort är mångfacetterat. Stort är sällan utan konsekvenser av både det positiva och det negativa slaget. Smått, däremot, lämnar sällan några djupare spår i livet. Smått kan bringa glädje som inte släpar nya bekymmer i kölvattnet. Smått kan man glädja sig åt och sedan sätta punkt.

För somliga människor tar dygnet slut någon gång vid 22-23. Låt oss kalla dem Smarta Människor. De går och lägger sig där någonstans och får en lång, härlig nattsömn. Jag tror att man mår bra av att vara en Smart Människa.

Mindre Smarta Människor skulle gärna vilja vara Smarta Människor men förmår inte planera fullt så smart att de kan gå och lägga sig tidigt. Därför tar deras dygn inte slut förrän tidigast runt 03. Det är sådana Mindre Smarta Människor som klockan 23.00 kan komma på att de måste baka bröd. Genast.

Jag är en Mindre Smart Människa - surprise! - och fick just denna tanke, vid just denna tid på dygnet. Min baka-bröd-klockan-elva-på-kvällen-plan höll dock på att grusas ganska snabbt när jag uppdagade en viss brist på jäst och mjölk. Det är i sig inget konstigt då min kylskåpshylla i allmänhet brukar präglas av bristvaror snarare än av matvaror, men det var inte desto mindre en käpp i hjulet.

Vilken tur då, tänkte jag, att kära gamla Folkes livs finns, med

"Stans bästa öppettider! Öppet alla dagar till 23.31!"

Men vad de flesta inte vet är att det ovanstående bara är den förkortade versionen av deras marknadsföring. I sin helhet lyder den:

"Stans bästa öppettider! Öppet alla dagar till 23.31, utom när du verkligen behöver köpa jäst och mjölk efter 23.00, för just den dagen stänger vi redan 18.00! Haha!"

Där stod jag alltså utanför en väldigt låst ICA-dörr och svor över den affär jag upphöjt till skyarna bara minuten tidigare. Så jag satte min tillit till ICA Väst istället, och denna förträffliga butik svek mig inte.

23.15 svepte jag in, ryckte åt mig min jäst och min mjölk, och svepte vidare till kassan. Där var det slutsvept. Killen före mig i kön var långsam. Det vete tusan vad han sysslade med - kanske hade han glömt koden till sitt kort eller något - men lång tid tog det. Så lång tid att killen i kassan nog tyckte lite synd om mig där jag stod med min jäst och min mjölk. Han tog dem i alla fall från rullbandet, gav dem till mig och sa: "Dem bjuder vi på".

Glädje!

Okej, det var inga stora pengar det handlade om - det hade väl gått på en tia eller så, allt som allt. Men jag tycker att det var väldigt fint av honom ändå. Själva handlingen gjorde mig gladare än pengarna jag sparade på det...

Men nu ska denna Mindre Smarta Människa baka sitt bröd och sedan sussa.

(Med risk för att råka somna i degen).

/z.flygh

Lyckans baksida

Lösryckt iakttagelse 6:

Människan är ingen idiot. Hon vet när hon stöter på något som är överlägset det hon tidigare erfarit, och när hon väl har gjort det så glömmer hon inte. Det gamla som tidigare har uppfattats som det bästa ligger sedan för evigt på andra plats.

Har du sovit under bar himmel med stjärnorna diskret flirtande ovanför dig och med en sval vind lindad om tårna, så kommer du att upptäcka att sängen i studentrummet under ett vitmålat tak och med ett nödtorftigt öppnat fönster - doesn't really cut it. Vilket är högst opraktiskt. Man kan inte sova ute varje natt. Bara sådana omständigheter som väderleken kommer att sätta P för det snarast. Istället får du ligga där under täcket och veta att det alltid är två andra studentrum mellan dig och natthimmelen.

Och i brist på närvarande mamma får du stoppa om dig själv med orden: "Du är dömd både till det näst bästa och - vad värre är - vetskapen om att det är det näst bästa. Sov gott nu."

/z.flygh