Responsibility...?

This object, known as the "computer", is a tool to be used either for Good or for Evil. Studying is Good. Facebook is Evil. So is "blogging-just-to-have-an-excuse-not-to-study". Or rather, "blogging-just-to-pretend-to-have-an-excuse-not-to-study". Blogging is, after all, not that much of an excuse.

But then again: why make excuses? And to whom? Until I figure that out I might as well stop making them. Otherwise I will soon face the problem of having nowhere to put them. My room isn't that big. Actually, I would call this "planning ahead", which is generally considered a responsible way of living. Which makes me... well, responsible. Go figure.

But regarding Good and Evil, and me being here when I really should be... well, here, but definitely not doing what I'm currently doing... Dearest friends and random people: have no fear! I have yet to settle down in the shadows of the Dark Side. I just go there for tiny breaks and the occasional sightseeing. It's quite a big step from posting status updates on the Dark Side to actually joining it. Like, maybe I would (at least theoretically) scribble something on the wall of a public bathroom, but I assure you that I am far from calling it my home. (Though thinking about it, sizewise it probably wouldn't make much of a difference...)

And why, you might ask, am I writing this in English? Well, do I need an excuse? I told you, this is me being responsible.

/z.flygh

Omprioriteringar

Det är fantastiskt att gå och lägga sig på kvällen efter en lång dag och känna att varenda beslut man har fattat den dagen har varit ett bra sådant. Jag hade en sådan dag igår.

Och även om dagen slutade med vissa febermisstankar och ett huvud som inte var helt synkat med kroppen, så var det ett avslut lika fint som något - och en tydlig bekräftelse på att det var helt rätt att avstå från aikidon till fördel för städningen av en toalett på Norrlands. Om jag tidigare hade haft några tvivel.

/z.flygh

Husvagnsliv, del 1 (Och en viss oro för min mentala hälsa)

Man kan med rätta fråga sig hur det står till med den som frivilligt går med på att stänga in sig i en liten, liten låda till husvagn med föräldrar, bror och en halsstarrig golden retriver i närmare två veckors tid. Det kan man, och om jag vore så lagd att jag hade för vana att prata med mig själv skulle jag nog ha gjort det också, men här sitter jag nu...

...i en husvagn...

... och en inte alltför stor sådan...

... med mina föräldrar...

... och min bror...

... och en halsstarrig golden retriver...

... i Lidköping.

Och som upplevelse går det väl upp och ner, njutning varvat med frustration. Jag minns varför jag flyttade hemifrån, om man säger så. Och offentliga toaletter kan inte mäta sig med de man har hemma. Man får istället lära sig att jubla över mild ofräschhet, när man finner sådan.

Men jag praktiskt taget bor i mina flipflops, har målade tånaglar och viftar mycket på tårna. Det är bra. Jag ska koncentrera mig på det. Mår fötterna bra, mår själen bra - det får bli min nya filosofi.

Och gratis semester och mat har ju inte en helt obehaglig klang det heller...

/z.flygh