Äldre män ska man ej förakta...

... men börjar de kommentera dina underkläder så kan det vara läge att byta danspartner.

Fantastisk kväll, fantastisk kväll. Om jag någonsin har tvivlat på huruvida det är en bra idé att börja med folkdans (och det har jag), så kan jag nu säga att enbart den här kvällen var nog för att övertyga mig. Bara upplägget vittnade om en kväll i fantastiskhetens tecken:

En liten stuga i skogen två mil utanför stan, utan el och vatten.
Stickade tröjor. Massor av stickade tröjor.
Te och smörgås.
Nyckelharpa och fiol.
Levande ljus.
Folkdans.

Redan bussen som hämtade upp oss var otrolig. Väldigt retro. Det var lite så att man funderade på dess trafikduglighet... Den hade till och med två snören som löpte längs med dess sidor, som man skulle dra i om man ville av på nästa hållplats. Det kliade verkligen i fingrarna, men jag motstod frestelsen att prova.

När vi klev av bussen fick vi promenera en liten bit genom skogen. Vi följde ett spår av marschaller tills stugan - Stornoret - kom inom synhåll. Maken till mysig stuga har jag då aldrig stött på! Och det var brasvarmt därinne, och upplyst av hundratusen stearinljus.

Och det dukades fram te och smörgåsar, något jag hade kunnat uppskatta mer om jag inte i samma veva fått syn på en stor, svart fläck på en killes rygg. Min första (inte helt logiska) tanke var: "Höh! En kackerlacka!". Snart insåg jag dock att det var en standardsuddgummistor (dvs. äckligt stor) geting som slökravade sig fram på hans t-shirt. Där var det roliga slut, och jag flydde fältet med hjärtat i halsgropen och trehundra inbillade getingar kravlandes över min rygg. Mina kära, kära, högt älskade vänner ringde mig dock inom kort på mobilen och meddelade mig att getingen dött en mycket plötslig död. Exakt hur det gick till vet jag inte, och ärligt talat kunde jag inte bry mig mindre, för ungefär där började det roliga igen.

Och det blev folkdans, så fort vi skyfflat undan borden till övervåningen. Det var ju trots allt det vi var där för. Folkdansen, alltså - inte bordsskyfflandet. Det var varmt som i en bastu, och ungefär lika trångt också, men i allt väsentligt roligt. Och med käcka instruktioner i stil med: "Ställ er med ansiktet åt ena hållet och ryggen åt det andra!" kan det ju inte bli annat än bra dans utav det hela, eller hur?

"Åh, har du bh på dig? Vad trevligt..." är förstås en annan favorit bland nytilläggen i citatsamlingen. Vad svarar man på en sådan kommentar egentligen? "Jo, det tycker jag också..."? "Jovars, men axelbanden skaver lite..."? Själv hade jag svårt att hålla mig för skratt, samtidigt som det väckte ett visst obehag hos mig. Till saken hör att mannen som stod för denna vältalighet... hade passerat sitt bäst före-datum, så att säga. Vilken tur då att vi byter danspartner ganska ofta...

Annars var kvällen helt enkelt bara en orgie i mys, ljus, värme och folkmusik...

... och det kändes bara så rätt.

/z.flygh

Som en dans?

Hm. Trodde aldrig att jag skulle börja ett blogginlägg på det här sättet, men ikväll har jag varit ute och dansat. Dubbel-hm. Men okej, vi provar det.

Ikväll har jag varit ute och dansat. Det var inte så det var tänkt ens på långa vägar, men saker och ting sker ju som bekant ofta så. Oplanerat. Jag skulle ut och äta med Hanna och Malin på Bryggan, och hade räknat med en tidsåtgång på några timmar. Men vi blev kvar, andra dök upp, någon försvann och dök upp igen, och plötsligt var det dansgolv omkring oss. "Okej, vi provar det."

Att dansa kommer aldrig att bli min grej. Inte på det sättet, inte i det sammanhanget. Men det är inte heller att likställa med tortyr och fula ord, såsom tidigare versioner av mig har ansett. Om inte annat bär den ansenliga tiden jag deltog vittnesmål om detta.

Det är inte en situation jag känner mig fullt bekväm i (och nu talar jag inte enbart om svett och kassa skor), men det är också just därför lite kul att utmana sig själv. Och experimentera. Jag har nog alltid trott att det skulle behövas en viss grad av berusning för att få mig att dansa offentligt, men vi klunkade enbart friskt (gratis) kranvatten till maten alla tre.

På det hela taget känns det som att det har varit en ganska sund dag idag. Först bad (nummer fyra för i år - det sommarmålet ser ju ut att vara ganska lättuppnått) i Vårdsätravikens svalkande vatten. Och så sol på det. Lite väl mycket kanske på somliga delar av kroppen, men ingen katastrof. Min måttstock är sådan att kan man fortfarande bära kläder på kroppen efteråt så är det en mild solbränna. Nå, tajta byxor känns kanske inte jättefrestande just nu, men så finns det ju klänningar och kjolar! Men sol, bad och motion (som i cykelturen till och från badet och all rörelse till musik) känns ändå som en fin kombo. Saknas bara ett tidigt sänggående för att göra det fulländat, men det tåget har, så att säga, gått. Morgondagens sveda, blåsor under fötterna och träningsvärk i vader och jumskar är morgondagens problem.

Min midsommarweekwend i Ekbacken var för övrigt alldeles förträfflig. På sätt och vis är det skönt att vara hemma igen och lite friare, men det var en handfull härliga dagar i sommarstugan.

Sommarvärme.
Sol.
Bad (de tre första).
God mat.
Gratis mat.
Nybakt bröd.
Jordgubbar.
En gammal deckare där man vet vem som är mördaren.
Myggfönster.
Egenodlad färskpotatis.
Plocka sallatsblad runt knuten.
Baka kakor.
Äta kakor.
23 grader i vattnet.
Frottéhandduk.
Uppföljaren till den gamla deckaren, där man också vet vem som är mördaren.
Barfota.
Dill.
Gurksmörgås.

/z.flygh