Våren, såsom den blev

Som den blev. Våren. För två månader sedan kunde jag bara spekulera, kanske i någon mån drömma också. Nu vet jag. Och som den blev...

Min plan inför våren var att träna ruskigt mycket aikido. Istället har jag i princip slutat. För tillfället alltså. Det är nog nästan två månader sedan jag tränade senast. Klart synd, men jag har inte haft tid. Inte på långa vägar.

Mitt liv har den här våren kretsat kring två saker: jobb och C-uppsats. Kanske lite sömn däremellan, och lite mat och en dusch här och där. That's it. Standarddagen har sett ut ungefär så här:

11.00 Vakna. Duscha. Äta frukost. Vattna blommor. Kanske plugga.
15.30 Cykla till jobbet.
16.00 Jobba
22.30 Sluta jobba. Cykla till Engelska parken.
23.00 Plugga.
00.00 Kaffe. Fortsätta plugga.
00.30 Kaffe. Fortsätta plugga.
01.00 Kaffe. Surfa runt på Blocket.
01.15 Fortsätta plugga.
02.00 Cykla hem.
02.30 Andas.
03.00 Sova.

Dag ut och dag in. Men det har blivit något av en rutin och har egentligen rullat på oerhört bra. Jag har aldrig i hela mitt liv pluggat så bra som jag gör nu. Aldrig någonsin. Man skulle nu faktiskt kunna tro att jag är en riktig student.

Om man bara ser mig helt hastigt. I motljus.

C-uppsatsen kommer vara klar i god tid (hör och häpna!), kanske till och med ikväll eller imorgon, om jag biter ihop och jobbar på. Dessutom rullar några små slantar in på kontot varje månad, och tur är väl det, för jag har kommit på kant med CSN nu igen... hej hopp. Man kan inte leva med dem, man kan inte leva utan dem...

Och sa jag att vi ska flytta? Vi ska flytta! Jag och Johan har fått en lägenhet, en (säkerligen) vacker liten 3:a, på andra sidan gatan. Tjohej, vad bra det kommer att bli! Och det kommer att förenkla livet på många plan - inte minst logistiskt. Jag ser redan fram emot inflyttningen. Och sommaren. Och hösten. Mm. En lägenhet i ena handen och en C-uppsats med vind i segel i den andra - hur kan man vara annat än nöjd och glad?

Det enda jag sörjer är aikidon och mina vänner. Ja, fritid egentligen. Filmkvällar, fikor, spontana luncher ute på Playan, "plugg" (med välbetonade citationstecken) på Norrlands... ett liv bortom måsten.

Det är mycket jag inte har gjort den här terminen. Mycket jag har fått prioritera bort. Men en tröst i det hela får väl sägas vara att det lilla jag har gjort har jag gjort desto mer. Och jävligt bra. Nu ser jag ljuset. C-uppsatsinlämning och så en elak liten mardrömstenta på det, så är jag fri sedan.

Fri. 

Förhoppningsvis har jag fortfarande några vänner kvar som vill dela den friheten med mig.

/z.flygh

En ny sorts trötthet

...
Imorgon är det måndag. Då har jag två veckor kvar som Cafémästare på Norrlands nation. Jag önskar att jag kunde säga att det känns sorgligt och att jag kommer att sakna det här nationslivet till tusen, men det kan jag inte. Sorgen och saknaden kommer nog att komma tids nog. I februari kanske. Kanske kommer jag i februari sitta och ha akutångest över C-uppsatsen i svenska. Kanske kommer jag vara genomtrött på tentaplugg och seminarier och sakna lek, gasker, kakbak och allt vad det är att vara Klubbverkare. Men inte just nu. Just nu är jag trött.

Och jag är trött på ett helt nytt sätt. Det är en trötthet som inte försvinner av ett par nätter med 8 timmars sömn. Jag sov 14 timmar i natt. Jag vaknade utsövd, så utsövd man kan bli, men jag är fortfarande trött. Det är en trötthet som bottnar i att man är på nationen sju dagar i veckan, och i att man är där också när man inte är där rent fysiskt. När jag cyklar hem på kvällen funderar jag på om jag har tinat tillräckligt mycket bröd till morgondagens frukost. När jag står i duschen funderar jag på om jag verkligen kom ihåg att beställa ost och om 18 kilo crème fraiche verkligen är tillräckligt mycket för lördagsfikat. När jag sover drömmer jag att jag tar betalt för kaffe av en aldrig sinande kö av kunder. Råd som: "Gå hem och sov, och tänk inte på Norrlands" hjälper inte. Jag har inte sömnbrist. Jag är bara utmattad.

Jag har haft så fantastiskt roligt och lärt mig så mycket under den här terminen. Jag är stolt och nöjd med det jag har gjort med min tid, och jag är väldigt tacksam för att jag har fått uppleva det här livet. Det liknar sannerligen inget annat. Däremot kan jag inte låtsas att jag inte är glad att det snart är över. Jag saknar min naturliga dygnsrytm. Jag saknar sovmorgonar. Jag saknar att kunna försova mig utan att världen går under. Framför allt saknar jag att vara ledig. Dagar utan förpliktelser. Dagar utan leveranser att packa upp, utan lunch som ska lagas med ingredienser som av någon anledning inte dök upp med leveransen, utan beställningar som ska göras innan klockan tre, utan fakturor och kreditnotor och utan lagerinventeringar. Dagar utan ansvar.

Jag är glad att det snart är slut. Jätteglad. Det tänker jag inte be om ursäkt för.

/z.flygh

Produktion och konsumtion en söndagskväll

...
Inatt drömde jag inte om Norrlands - tvångsledigheten håller helt klart på att ge konstiga effekter i mitt huvud. Jag drömde istället att någon hade knyckt allt jag hade i mitt frysfack utom en limpa. Jag har kontrollerat saken nu i vaket tillstånd och så är inte fallet. Det har snarare dykt upp saker där under de senaste månaderna. Och det är ju också en intressant utveckling.

I gårkväll bakade jag kanelbullar med små äppelbitar i. De blev väldigt goda. Jag har alltid svårt att behärska mig när det kommer till att hålla en vettig storlek på bullarna, så det blev inte jättemånga till att börja med, och efter att jag lyckats stoppa kanelbullar i nästan alla mina korridorsgrannar och deras kompisar så var det inte många kvar. Kanske femton. Fortfarande långt fler än vad jag kan äta upp själv. Så jag skrev en lapp i gårkväll där jag förklarade min situation ("Jag lider av kanelbulleöverskott. Snälla, hjälp mig lösa problemet.") och la den bredvid bullarna. När jag vaknade fanns det bara tre bullar kvar. De har sannerligen talang när det kommer till bullätande, mina korridorsgrannar. Och det är ju rysligt praktiskt - då kan man baka hur mycket som helst!

Och de bullarna var nog det enda produktiva som gårdagen resulterade i, annars var det en gråruggig söndag som till 75% tillbringades i sängen. Och det är ju visserligen jättetrevligt, men det känns ändå bra att kunna visa upp en kanelbulle och säga: "Titta, det här har jag åstadkommit idag!".

/z.flygh

Konsten att vara ledig

...
Jag är ledig.

Så märkligt det känns bara att säga det. Känslan av att faktiskt vara ledig infinner sig mer och mer, men jag är lite ovan. Vad ska man göra när man vaknar om man inte sätter sig på cykelsadeln och rullar ner till nationen? Vad gör man med en ledig eftermiddag?

Trots detta lätt förvirrade utgångsläge kan jag glatt meddela att jag faktiskt har gjort något ändå, mer än att bara utöva min tillfälliga rätt att ta sovmorgonar.

Såsom...

- Jag har hedrat mina föräldrar med ett besök. Och tittat på en massa bilder av finaste jycken som adressändrade till himlen för några veckor sedan.

- Jag har släckt bränder. Iklädd en alldeles för stor brandmansoverall, skyddshjälm och handskar. Jajemen.

- Jag har insett att jag faktiskt måste gå och handla och laga mat om jag ska få något att äta de här fyra dagarna. Woah.

- Jag har handlat mat för första gången den här terminen.

- Jag har lagat mat för första gången den här terminen. Morotspaj med fetaost. Mmm.

- Jag har städat rummet för första gången den här terminen. ... Eller ja, bytt kaos mot ordning åtminstone. Kryper man på alla fyra längs med väggarna så kommer man att inse att det egentligen inte alls är särskilt städat, men jag litar på att alla jag eventuellt kan tänkas bjuda hem har så pass goda kunskaper om vad som är ett socialt accepterat beteende att det inte ska vara något problem.

- Jag har haft filmkväll med Amelie. Vi betade av ännu ett par avsnitt av serien Dead like me och närmar oss nu första säsongens slut. Det har bara tagit... ett drygt år?

- Jag har tvättat. För tredje gången på terminen. Fråga mig inte hur många gånger jag har köpt nya underkläder...

- Jag har legat kvar i sängen långt inpå eftermiddagen och tittat på något vackert.

- Jag har känt mig väldigt, väldigt lycklig och tagit mig tid att njuta av det.

Och jag har fortfarande två lediga dagar kvar...!

/z.flygh