Visar inlägg med etikett runor. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett runor. Visa alla inlägg

måndag 11 april 2011

Språkhumor


Mitt språksinne slog nära nog knut på sig självt på dagens lektion i Runkunskap. Det hela mynnade ut i ett skrattanfall från min sida som jag tror att de övriga kursdeltagarna tyckte var lite omotiverat. Men icke!

Situationen var sådan att läraren (som inte är svenskfödd, utan har något östeuropeiskt ursprung och bryter en del på svenska) visade en bild på en runsten, med en engelsk översättning av runorna intill. Med i salen satt en utomstående kille - en besökande kompis till en av kursdeltagarna. Trots att han inte gick kursen tyckte läraren att han ändå skulle försöka identifiera de olika s.k. formlerna man kunde hitta i runtexten. Killen berättade då att han inte talar svenska, utan norska, men erbjöd sig göra ett försök. Han missförstod dock, och började istället översätta den engelska översättningen till norska. Hans kompis hejdade honom och sufflerade honom - på franska.

Så vi har alltså en lärare som på bruten svenska ber en kille svara på frågor om en runsvensk text översatt till engelska. Och killen svarar på norska, utifrån den hjälp hans kompis gett honom på franska.

Och det var bara jag som tyckte att det var roligt!

/z.flygh

måndag 4 april 2011

Förbannade fjortisfasoner


Okej, Guðnjótr kände sig säkert otroligt hipp när han någon gång på vikingatiden lät resa en sten med stavlösa runor åt whatever random släkting det nu var. Jag antar att stavlösa runor var lite vikingatidens chat- och sms-språk ("Omg, d va f1 ql!!"); snabbt, enkelt och jävligt irriterande.

För er som inte vet vad stavlösa runor är för något så är det ungefär som att skala bort 90 % av de vanliga runorna så att det bara blir små streck och prickar kvar. Oläsligt, men ändå sådär jobbigt systematiskt så att man fortfarande förväntas kunna tolka dem.


Jag hoppas för min del att Guðnjótr klämde tummen under sin idiotiska fjortissten, för det lidande han utsätter mig för är då inte roligt någonstans. Och då har jag ändå haft överseende med stavningsanarkin som råder på runstenarna.

Varför skriva alls, om man inte vill bli förstådd? Hade dåtidens människor aldrig hört talas om läsarservice?!

/z.flygh

fredag 25 mars 2011

Lyckad misslyckad tenta


Frukostmacka!

En fin dag. Den började med språksociologitentan, vilken utan tvekan var den roligaste tentan jag någonsin har skrivit. Det gick förstås inte bra - det kan man knappast förvänta sig när det sammanlagda antalet timmar nedlagda på plugg inför tentan är mindre än antalet skärsår jag för tillfället har på mina händer. (Den kan ni ju fundera på!). Men man var hur som helst tvungen att sitta minst 30 minuter, så varför inte svara på frågorna under tiden? Bara för att man inte har de rätta svaren ska man väl inte behöva sitta och rulla tummarna. Så länge man skriver något finns det ju åtminstone en chans att man kammar in ett par poäng. Och man kan i alla fall ha roligt.

Så jag svarade på i princip alla frågor. Min personliga favorit löd ungefär: "Förklara och ge exempel på hur s-kurvan kan användas för att beskriva språkförändringar. (Exemplet får vara påhittat)." Nå, jag visste inte vad s-kurvan var för något, men jag ritade en s-formad kurva och förklarade (mycket övertygande) hur språket under de närmaste 30 åren kommer att förändras så att alla år 2040 kommer att använda "Frukostmacka!" som hälsningsfras. Vilket alltsammans framgick mycket tydligt av min s-kurva. Som sagt: jag har aldrig haft så roligt på en tenta tidigare.

Efter denna förvånansvärt upplyftande start på dagen bar det av mot Norrlands för ett litet lördagsfikaprepp. Det blev jättetrevligt med en massa folk som hoppade in och hjälpte till, och med en spontan liten våffelpaus halvvägs igenom, Våffeldagen till ära. Efter genomfört prepp drog jag och Amelie oss hem till henne för lite spontanplugg.

Spontanplugg. En fredagskväll. Direkt efter tentan. Jag vet, visst låter det inte som jag? Men jag satte mig ändå och translittererade, normaliserade och översatte runinskrifter ett tag. Ange anslöt sig till oss, och sedan Helen, och plugget var ett minne blott. Och jag kände igen mig själv igen.

Nu säger mina ögon: "Stopp! Nej! Inte ett ord till!" och de försöker febrilt svepa om sig mina ögonlock. Och jag är inte den som är den.

/z.flygh