Konsten att vara ledig

...
Jag är ledig.

Så märkligt det känns bara att säga det. Känslan av att faktiskt vara ledig infinner sig mer och mer, men jag är lite ovan. Vad ska man göra när man vaknar om man inte sätter sig på cykelsadeln och rullar ner till nationen? Vad gör man med en ledig eftermiddag?

Trots detta lätt förvirrade utgångsläge kan jag glatt meddela att jag faktiskt har gjort något ändå, mer än att bara utöva min tillfälliga rätt att ta sovmorgonar.

Såsom...

- Jag har hedrat mina föräldrar med ett besök. Och tittat på en massa bilder av finaste jycken som adressändrade till himlen för några veckor sedan.

- Jag har släckt bränder. Iklädd en alldeles för stor brandmansoverall, skyddshjälm och handskar. Jajemen.

- Jag har insett att jag faktiskt måste gå och handla och laga mat om jag ska få något att äta de här fyra dagarna. Woah.

- Jag har handlat mat för första gången den här terminen.

- Jag har lagat mat för första gången den här terminen. Morotspaj med fetaost. Mmm.

- Jag har städat rummet för första gången den här terminen. ... Eller ja, bytt kaos mot ordning åtminstone. Kryper man på alla fyra längs med väggarna så kommer man att inse att det egentligen inte alls är särskilt städat, men jag litar på att alla jag eventuellt kan tänkas bjuda hem har så pass goda kunskaper om vad som är ett socialt accepterat beteende att det inte ska vara något problem.

- Jag har haft filmkväll med Amelie. Vi betade av ännu ett par avsnitt av serien Dead like me och närmar oss nu första säsongens slut. Det har bara tagit... ett drygt år?

- Jag har tvättat. För tredje gången på terminen. Fråga mig inte hur många gånger jag har köpt nya underkläder...

- Jag har legat kvar i sängen långt inpå eftermiddagen och tittat på något vackert.

- Jag har känt mig väldigt, väldigt lycklig och tagit mig tid att njuta av det.

Och jag har fortfarande två lediga dagar kvar...!

/z.flygh

Husvagnsliv, del 2 (Bland fläktar och hundrumpor)

Husvagnen har letat sig fram till Varberg, och vi med den.

Jag försöker hålla huvudet kallt. I mångdubbel bemärkelse, men framför allt bokstavligt. Det är hett! Så där hett så man inte vet vart man ska ta vägen. Och alternativen kan ändå räknas på ena handens fingrar: husvagnen, förtältet, toaletten. Temperaturen är densamma överallt, men det hindrar inte optimisten från att i ren desperation rusa från det ena stället till det andra i hopp om att någon form av svalka ska gå att finna någonstans. Till och med den inbillade sorten är hett (haha...) eftertraktad.

När tillfälle erbjuds knycker jag bordsfläkten och placerar mig med näsan två millimeter ifrån den. Sedan sitter jag där som ett fån tills någon upptäcker att jag har stulit den. Inte sällan kommer hunduslingen fram och vill dela platsen med mig. Hon tycker om att ligga med fläkten bakom rumpan. Och vem kan neka en stackars golden retriver det? När hon flåsar och flämtar, ungefär som jag skulle göra efter ett mycket hypotetiskt maratonlopp.

Så jag delar fläkt med en hundrumpa. Jaja.

En stor del av dagen har ägnats åt bad, men inte som normala familjer gör det. Normala familjer packar ner badkläder, badlakan, solskyddskräm (spray om det är en lite hippare familj), och matsäck i en strandväska. De tar sedan bilen till stranden och badar, solar, äter, badar, solar och åker hem. Så gör nu inte en familj med en halsstarrig golden retriver. Eftersom hundar i allmänhet - och halsstarriga golden retrivrar i synnerhet - inte är välkomna på vanliga stränder måste dylika familjer vara beredda att tänka till lite om de vill bada. Samt vara beredda att betala aningen högre bensinkostnader.

Problemet är detta:

1. Hunden får inte vara på stranden.
2. Det är relativt långt till stranden.
3. Det är hett till tusen i bilen.
4. Hunden kan inte lämnas i bilen.
5. Hunden måste stanna hemma.
6. "Hemma" är för tillfället en husvagn.
7. Det är hett till tvåtusentjugo i husvagnen.
8. Hunden kan inte lämnas ensam i husvagnen.
9. Någon måste stanna hemma med hunden.
10. Alla vill bada.

Vad gör man, vad gör man? Jo, man badar i skift.

Och det är precis så omständligt och opraktiskt som det låter, men det är häpnadsväckande hur långt man är beredd att gå när man håller på att krevera i värmen. Eller hur långt man är beredd att köra då, i pappas fall, för det var han som fick agera chaufför och hämta, lämna och skjutsa. Men alla fick bada och hela tiden var det någon som var hemma och konkurerade med hunden om fläkten, och det var ju tanken. Lyckat, med andra ord?

Dagens bad var det underbaraste jag har varit med om i badväg. Aldrig mer kommer jag att rysa när folk nämner havsbad, ty jag är frälst. Detta bad har för alltid krossat mina fördomar gentemot havsbad. Eller dränkt dem, kanske? Det var som att bada i ett badkar. Temperaturmässigt alltså - sedan upphör likheterna. För aldrig har jag badat i ett oändligt långt och brett badkar med den finaste sand på botten. Och saltvatten. Ett badkar man kan gå och gå och gå och gå i utan att ens ana ett slut på det. Om någon känner till ett badkar som matchar den beskrivningen så litar jag på att de talar om det för mig. Då ska jag banne mig ha det. Helst ska det vara gratis också.

Imorgon bär det av till ett nytt ställe som jag ännu inte har lärt mig namnet på. Det är husvagnslivet i ett nötskal.

Lösryckt iakttagelse 1:

Det är intressant hur man på morgonen kan vakna och se ut som vanligt, och sedan gå och lägga sig på kvällen och se ut som rosa pantern.

Lösryckt iakttagelse 2:

Det gör ont att se ut som rosa pantern.

/z.flygh

Husvagnsliv, del 1 (Och en viss oro för min mentala hälsa)

Man kan med rätta fråga sig hur det står till med den som frivilligt går med på att stänga in sig i en liten, liten låda till husvagn med föräldrar, bror och en halsstarrig golden retriver i närmare två veckors tid. Det kan man, och om jag vore så lagd att jag hade för vana att prata med mig själv skulle jag nog ha gjort det också, men här sitter jag nu...

...i en husvagn...

... och en inte alltför stor sådan...

... med mina föräldrar...

... och min bror...

... och en halsstarrig golden retriver...

... i Lidköping.

Och som upplevelse går det väl upp och ner, njutning varvat med frustration. Jag minns varför jag flyttade hemifrån, om man säger så. Och offentliga toaletter kan inte mäta sig med de man har hemma. Man får istället lära sig att jubla över mild ofräschhet, när man finner sådan.

Men jag praktiskt taget bor i mina flipflops, har målade tånaglar och viftar mycket på tårna. Det är bra. Jag ska koncentrera mig på det. Mår fötterna bra, mår själen bra - det får bli min nya filosofi.

Och gratis semester och mat har ju inte en helt obehaglig klang det heller...

/z.flygh