Bestraffning

Jag funderar så smått på om Strindberg själv visste vad han ville säga med Spöksonaten, eller om han bara hade lite roligt... Jag förstår åtminstone inte ett jota, så det faktum att jag nu är klar med restuppgiften som behandlar detta bisarra drama tycker jag är ganska imponerande. Själva produkten är det dock inte. Naturligtvis. Det ena är ju så att säga inte helt oberoende av det andra.

Men även om helheten för mig är obegriplig betyder det inte att delarna är helt utan poäng. Jag har framför allt två favoritutdrag ur pjäsen:

"Studenten: Varför har Bengtsson medalj?
Fröken: För sina stora förtjänsters skull.
Studenten: Har han inga fel?
Fröken: Jo, mycket stora, men för dem får man ingen medalj."

Och...

"Mumien: Vi äro stackars människor, det vet vi; vi ha brutit, vi ha felat, vi som alla; vi äro icke de vi synas, ty vi äro alla i grunden bättre än vi själva, då vi ogilla våra förseelser"

Återstår nu Tjechov i restuppgiftsväg. Han är mer begriplig men också tråkigare. Jag svär, jag ska aldrig mer missa ett seminarium i hela mitt liv, om det så är för en hett eftertraktad operationstid! Ni kan betrakta mig som framgångsrikt avskräckt. För det är väl det som är hela meningen?

/z.flygh