Livet med lunginflammation

...
Jag slår upp ögonen på morgonen. Känner efter. Känns bra. Är jag kanske frisk idag?

Jag ställer mig upp. Känner mig tungtungtung. Armarna och benen känns som skulpterade i betong och hela kroppen vill bara sjunka ihop, sjunka ned, sätta sig, var som helst, men nu genast.

Nej, inte frisk ännu.

Det är frustrerande att känna sig frisk men inte ha någon ork. Att stå upp tillräckligt länge för att hinna duscha är jobbigt. De tre trapporna upp till korridoren är en helvetesutmaning som kräver minst två fikapauser och en powernap på vägen. Ändå känner jag mig ju frisk och pigg i alla andra avseenden, möjligtvis undantaget en hosta värdig en 65-årig kedjerökare. Ligger jag i sängen eller sitter i en fåtölj blir jag genast rastlös. Jag ser kaoset omkring mig och känner en stor längtan efter att få röja upp skiten, men så fort jag reser mig blir jag närmast yr i huvudet och kommer genast på andra tankar.

Dagens stora äventyr var en promenad ner till nationen. Jag överlevde strapatsen och det var väldigt skönt att få träffa lite folk igen och bara andas lite nationsluft för första gången på evigheter. Värre var det med hemvägen. Carolinabacken är inte min vän längre.

Men lite frisk luft var ändå skönt. Jag tror att det kan vara bra att vädra ur lungorna lite.

/z.flygh

Vad är väl en bal på slottet?

...
Jag försöker att inte vara bitter. Bitterhet är inte klädsamt, vad än vår kära herrförening Birkarlarna försöker lura i sig själva och andra.

Men så är det ju likt förbenat ett faktum att medan jag satt i mjukisbyxor och hostade lungorna ur mig i min säng igår kväll så var nästan alla jag känner uppklädda till tänderna i frackar och balklänningar och åt femrättersmiddag, drack finvin och dansade polonaise på Norrlands nations Inspektorsskiftesbal.

Och det kan ju ha varit dötrist, tråkigt och så vidare, men ärligt talat tror jag inte det. Jag tror att det var alldeles underbart. Och eftersom min egen lunginflammationspräglade gårdagskväll kan beskrivas som mycket, men knappast som underbar, lämnar det mig med en lätt snopen känsla.

Och lite bitterhet.

/z.flygh