Sensommarlek

Du vet den där gången
som jag sa att jag hade glömt
när vi lämnade grusvägen
för att du jagade mig
och då måste jag ju
springa

Och det låg en äng där
Någon hade lagt en äng där
och där växte blommor
men jag minns inte
vilken sort

Och först var gräset
under mina fötter
sedan
under mina axlar höfter vader
för jag tror att du hann ifatt
mig
kanske lät jag
dig

Och jag fick gräsfläckar
lite varstans
och kvistar i håret
men jag var visst vacker
ändå
för så sa du

Och det var egentligen
lite för kyligt för
bara armar
bara ben
och det låg fukt gömd i gräset
och du fick jord
på ena kinden
men jag minns inte
vilken kind
Du frågade
men jag bara skrattade
och när du skulle få mig att
sluta skratta
smetade du ut det
ännu mer
och jag skrattade bara
ännu mer

Och jag tror att någon gick
förbi
för du sa till mig
att vara stilla
men jag såg ingen

Och du la handen
för mina ögon
och vägrade
ta bort den
men du lät mig kika
mellan dina fingrar
så jag följde vägen med blicken
medan du viskade i mitt öra
att nog är det egentligen
lite för varmt

Och din hand för mina ögon
föll
Och gräset slipade sina strån
mot min bara hud
och vi fick jord överallt
båda två
men vi var vackra ändå
Och det var lek
Och det var allvar
Och på mina armar
lämnade gräset ränder
som inte varit där
tidigare

Och vi letade oss
tillbaka
till vägen vi lämnat
Och det var egentligen
lite för kyligt för
bara armar
bara ben
men vi bar värmen med oss
och jag frös inte alls

den där gången
du vet
som jag sa att jag hade glömt

/z.flygh