Som en dans?

Hm. Trodde aldrig att jag skulle börja ett blogginlägg på det här sättet, men ikväll har jag varit ute och dansat. Dubbel-hm. Men okej, vi provar det.

Ikväll har jag varit ute och dansat. Det var inte så det var tänkt ens på långa vägar, men saker och ting sker ju som bekant ofta så. Oplanerat. Jag skulle ut och äta med Hanna och Malin på Bryggan, och hade räknat med en tidsåtgång på några timmar. Men vi blev kvar, andra dök upp, någon försvann och dök upp igen, och plötsligt var det dansgolv omkring oss. "Okej, vi provar det."

Att dansa kommer aldrig att bli min grej. Inte på det sättet, inte i det sammanhanget. Men det är inte heller att likställa med tortyr och fula ord, såsom tidigare versioner av mig har ansett. Om inte annat bär den ansenliga tiden jag deltog vittnesmål om detta.

Det är inte en situation jag känner mig fullt bekväm i (och nu talar jag inte enbart om svett och kassa skor), men det är också just därför lite kul att utmana sig själv. Och experimentera. Jag har nog alltid trott att det skulle behövas en viss grad av berusning för att få mig att dansa offentligt, men vi klunkade enbart friskt (gratis) kranvatten till maten alla tre.

På det hela taget känns det som att det har varit en ganska sund dag idag. Först bad (nummer fyra för i år - det sommarmålet ser ju ut att vara ganska lättuppnått) i Vårdsätravikens svalkande vatten. Och så sol på det. Lite väl mycket kanske på somliga delar av kroppen, men ingen katastrof. Min måttstock är sådan att kan man fortfarande bära kläder på kroppen efteråt så är det en mild solbränna. Nå, tajta byxor känns kanske inte jättefrestande just nu, men så finns det ju klänningar och kjolar! Men sol, bad och motion (som i cykelturen till och från badet och all rörelse till musik) känns ändå som en fin kombo. Saknas bara ett tidigt sänggående för att göra det fulländat, men det tåget har, så att säga, gått. Morgondagens sveda, blåsor under fötterna och träningsvärk i vader och jumskar är morgondagens problem.

Min midsommarweekwend i Ekbacken var för övrigt alldeles förträfflig. På sätt och vis är det skönt att vara hemma igen och lite friare, men det var en handfull härliga dagar i sommarstugan.

Sommarvärme.
Sol.
Bad (de tre första).
God mat.
Gratis mat.
Nybakt bröd.
Jordgubbar.
En gammal deckare där man vet vem som är mördaren.
Myggfönster.
Egenodlad färskpotatis.
Plocka sallatsblad runt knuten.
Baka kakor.
Äta kakor.
23 grader i vattnet.
Frottéhandduk.
Uppföljaren till den gamla deckaren, där man också vet vem som är mördaren.
Barfota.
Dill.
Gurksmörgås.

/z.flygh

Kursmål för Sommar 2010, 30 hp

Dags att offentliggöra listan.

Kursmål för Sommar 2010, 30 hp:

x Få spikhelvetet ur kroppen och så långt bort som möjligt.

x Paddla kanot minst en (1) gång.

x Bada (utomhus!) minst fem (5) gånger.
(Eventuella åskväder, orkaner och minusgrader är inte giltiga ursäkter. Ej heller vattenallergi, om den inte kan styrkas med läkarintyg.)

x Gå på minst ett (1) museum.

x Besöka minst ett (1) antikvariat.
(Inget köptvång föreligger, om inte annat anges på antikvariatet i fråga.)

x Bada naken (utomhus!) minst en (1) gång.
(Får även räknas som ett (1) vanligt bad, enligt tidigare punkt.)

x Måla utomhus minst en (1) gång.

x Få upp gardiner.
(Eller dö av undermålig estetik).

x Knyta ett (1) snöre mellan hus 12 och hus 14.
(Därför!)

x Gå på en (1) guidad tur i Uppsala.
(Studentnåd: Finnes ingen gratis sådan går en (1) oguidad men intresserad tur bra.)

x Lära mig att spela minst en (1) sång på gitarren.
(Gärna två (2), av hänsyn till omgivningen.)

x Skriva och skicka ett (1) välformulerat brev/mail till Stiftelsen och kräva en (1) brandsläckare i korridoren.
(Eventuellt hota med en (1) brandbomb.)

x Guerilla Farming.

x Välja ut, klippa ut och klistra upp valfritt budskap på fönstret.

(x Göra restuppgifter.)

(x Tentaplugga.)

Utvärderas vid sommarens slut.
Betygsgrundande.

/z.flygh

Sömnstudie för oupptagna människor

Nå, detta har varit ett par intressanta dygn... Eller kanske inte direkt intressanta, mer som om man först har kastat en blick på något och sållat bort det ointressanta, för att sedan av något oförklarligt skäl (tristess?) plockat upp det igen och nosat fram det mest intressanta av det ointressanta. Andra sorteringen, så att säga.

Vad jag fann i andra sorteringen var resultatet av en sömnstudie jag har genomfört. Jag kallar det en sömnstudie, trots att jag lika gärna (och möjligtvis en aning mer korrekt) skulle kunna kalla det en "genom grav försummelse åt helvete vrickad dygnsrytm". Detta dels för att det förstnämnda har en snäppet mer positiv klang, men framför allt för att det går snabbare att skriva.

Jag är praktisk på så sätt.

Vad jag gjorde, eller råkade göra, var att jag i förrgår natt (tror jag. Det är av vissa skäl - förklarliga den här gången - lite grumligt) gick och la mig klockan 04 på natten. Det var inget konstigt i sig, det är ungefär vid den tiden min inre klocka vill att jag går och lägger mig när den får bestämma (läs: för det mesta). Men sedan sov jag. Och sov. Och sov och sov och sov. Jag vaknade ett par gånger, fullt utvilad, men kunde inte riktigt motivera mig själv till att lämna sängen. Så jag somnade om. Om och om igen. När jag slutligen vaknade ordentligt - som ett resultat av att någon antingen spelade trumpet väldigt, väldigt illa, eller flyttade runt otaliga möbler på våningen ovanför - var klockan 21.

17 timmars sömn. Det måste väl ändå vara latmaskarnas motsvarighet till ett maraton? Och lustigt nog var effekterna ungefär desamma. Missförstå mig för Guds skull inte - jag skulle inte kunna leva med mig själv (<- ironi där). Jag har aldrig och kommer aldrig ens överväga att ställa upp i ett maraton, men om jag rent hypotetiskt skulle överväga saken, få en knäpp och tänka: "Ja, varför inte? Det kan bli kul.", anmäla mig, faktiskt dyka upp samt genom uppvisande av några hittills mycket väl dolda superkrafter ta mig igenom loppet, så antar jag att jag efteråt skulle må ungefär som efter mitt sömnmaraton. Kraftlös. Matt. Ironiskt nog dödstrött. Blytung kropp. Kortslutning på hjärnkontoret. Det enda som saknades var träningsvärk för att jag skulle ha övervägt möjligheten att jag faktiskt hade sprungit ett maraton i sömnen.

Att ta sig ut till köket var tungt. Att laga gröt var en pärs. Jag stod stilla i flera sekunder åt gången och försökte komma på vad det egentligen är för ingredienser i en portion havregrynsgröt. Och var hade vi decilitermåtten nu igen? Jag höll på att krossa en av våra så charmigt udda tallrikar när jag lyfte den ur mikron men halvvägs ner upptäckte att jag inte hade styrka nog i min högerarm för att hålla i en grötfylld tallrik. Diskandet av denna tallrik vill jag inte ens tala om.

Jag tog mig igenom många tröga timmar av detta innan energin sakta började sippra tillbaka in i mig. Nu har det gått 27 timmar sedan jag vaknade efter min lilla sömnstudie och jag har gått tillbaka till mitt vanliga jag. Ännu har jag inte känt något behov av att sova, men jag tänkte nog natta mig själv snart i alla fall.

Om inte annat har detta varit en spännande upplevelse som klargjort för mig att ju-mer-desto-bättre-regeln åtminstone inte bör tillämpas i sömnfrågor.

/z.flygh

Vackert är kort

Lite inspirerat pyssel, så var rummet återställt till sitt vanliga skick... och dygnet återigen vridet något varv för mycket.

Jag fick för mig att sätta ihop en pärm med inspirerande tidningsurklipp, bilder och anteckningar för framtida bruk - ett litet vattenhål att utgå ifrån och komma tillbaka till när jag nu i sommar förhoppningsvis ska plocka upp, damma av och sparka igång skrivandet igen. Ärligt talat vet jag inte hur användbar pärmen (döpt till "Dags att dansa i cykelhjälm") kommer att vara, men det var roligt att göra den. Det räcker.

Och att ha tusentals jättesmå tidningspappersbitar utspridda över golvet (och ryamattan ^^) är väl bara charmigt?
... Egentligen?


/z.flygh

Halleluja, tiden är kommen!

Skriv upp detta i almanackan och rödmarkera det med högkoncentrarad karamellfärg: 5:e juli kommer att bli epic!

Äntligen, äntligen ska spikhelvetet ut ur axeln! Jag har fått en operationstid, och detta osedvanligt vackra datum ska hädanefter firas årligen med pukor och trumpeter, allmän flaggdag, obligatorisk högtidsdräkt och punschpraliner!

/z.flygh

Nattliga äventyr i Stockholms storstad

Visst är det väl tur att saker och ting inte alltid blir som man tänkt sig? Ens fantasi är så begränsad att det annars skulle bli en så mycket fattigare tillvaro. Där fantasin och uppfinningsrikedomen går på grund kan "slumpen" och tingens oberäknelighet ta vid och kasta en in i de mest osannolika situationer.

Man kan till exempel ta miste på sista tåget och finna sig strandsatt i Stockholm en tisdagsnatt. Man kan bli utsjasad från Centralstationen och skaffa sig en viss förståelse för de hemlösas situation. Man kan dricka blaskigt kaffe (te med kaffesmak?) på Max tills de stänger klockan 02.00, och sedan driva vidare till 7-Eleven. Man kan där träffa en kinesisk utbytesstudent på väg hem till Kina. Man kan hjälpa henne att bära bagaget till bussen. Där kan man sedan föra ett mycket långt, spontant samtal kring asiatisk kultur, språk och poesi. Man kan ta farväl och gå in på bussterminalen när den öppnar klockan 03.30. Man kan ge sig på ett korsord i Svenska Dagbladet. Man kan ge upp. Man kan förflytta sig till tågcentralen och till slut sätta sig på 05.40-tåget hem till Uppsala.

Och man kan vara ganska nöjd med det.
Man kan tycka att det är vackert.

/z.flygh

Städat. Och nu...?

Japp japp, nu är det rent här som i... något väldigt rent. Alla horisontella ytor har dammsugits ytterst noggrant - till och med golvlisterna. Att städa kan vara ganska roligt om man verkligen går in för det. Att dra en sopkvast över golvet lite halvhjärtat är kanske inte så upphetsande, men när man gör det riktigt ordentligt ligger det en helt annan sorts tillfredsställelse i det...

Halvvägs genom städandet hamnade jag ute i korridorsköket (som en omedelbar reaktion på hungerskänslor sådär vid lunchtid) och plötsligt stod jag med en ugnsform i glas och ett paket stålull och skrubbade.

Oj, dags att hämta tvätten!

...

Var var jag? Just ja, ugnsformen... Jo, det är en sådan där form som inte har gjorts ordentligt ren på uppskattningsvis tre-fyra år. Man diskar den förstås, men all ordentligt inbränd skit lämnas gång på gång tills den är tillräckligt fästad där för att kunna adressändra. Stålull är ju annars ganska så fantastiskt, men här var det ändå en relativt jämn kamp in i det sista. Jag vann förstås - efter mer än en timmes het strid - och glasformen är nu åter genomskinlig.

Men vart tog sommaren vägen? Det som var en så lovande start. Nu är det regnstänk på fönstret och våtglänsande asfalt, och jag borde egentligen gå och hämta min cykel som jag dumt nog har ställt vid Folkes, samt köpa tejp, men en blick ut genom fönstret räcker för att min kropp ska skrika "Neeej! Aldrig! Never! Glöm det! Jag har det bättre här inne i värmen, torrt och fridfullt."

Och visst ska man lyssna på sin kropp?

/z.flygh

Städdag

Städdag idag. Det var det igår också, men så slog jag på stora trumman och sov till klockan 18. Så kan man också göra, men man kan då inte förvänta sig att det ska bli något städat av. Förhoppningen är då att städandet ska komma idag istället. Komma. Ske. Utföras, gärna av sig självt...

Egentligen är det inte så konstigt att det ser ut som det gör när mina tankar går som de gör. Ett visst mått av ansträngning, alternativt hushållsnära tjänster, är den enda vägen till ett beboeligt... boende.

Och detta ska nog gå bra. Lite Spotify i högtalarna och lite jävlar anamma i armar och ben, så kan huvudet få vara där det så behagar. Nu kör vi!

/z.flygh

Avstamp

Det är med den här bloggen som med det mesta - lite oklart. Den har en form och en utgångspunkt, men ingen bestämd riktning och heller inget mål.

Kanske gör det saker och ting lättare. Kanske är det lättare när man slipper överväga vartenda steg, stämma av det mot en färdig mall eller karta, allt medan blicken ligger häftad vid horisonten. När alla riktningar är rätt eftersom inga är fel, blir också alla steg framsteg.

/z.flygh