Det var en trög eftermiddag i inskrivningen på Norrlands. Som medlemmar i Kontaktutskottet är det vår uppgift att välkomna förvirrade reccar, förklara för dem varför Norrlands är en så fantastisk nation som det är, få dem att vilja skriva in sig och hjälpa dem att göra det.
Men när det inte kommer så många reccar är det svårt att vara en bra KU-medlem. Och man börjar ställa sig frågor såsom: "Var är de?", "Gör vi något fel?", "Gör andra nationer något bättre?". Så Olivia och jag bestämde oss för att gå undercover, ikläda oss rollen som recentiorer och beta av alla 13 nationer (eller de okända 12 i alla fall) på en inskrivningsrunda - en ny variant på den mer klassiska pubrundan. Målet var att studera mottagandet man som recce får på de olika nationerna, samt att undersöka vad nationerna faktiskt har att erbjuda. Insnöad som man är på Norrlands har man ju ibland pinsamt dålig koll på vad som händer på andra ställen.
Vi skrev självfallet inte in oss på alla nationer - vår budget räckte inte ens till lösmustascher - utan berättade bara att vi gick runt till alla nationer och kollade läget. Standardfrasen var: "Varför ska jag gå med i [sätt in aktuell nation]?"
Västgöta nation
VG var vår första anhalt, och smått nervösa (säkert mycket lika äkta, förvirrade reccar) steg vi in i deras nationshus. Vi följde pilarna som pekade mot inskrivningen och såg oss samtidigt omkring lite grand. Trevligt hus, knarrigt trägolv, ett fåtal studenter som satt och pluggade, ganska tomt. Någon trappa upp kom vi in i rummet där inskrivningen pågick. Några studenter satt och knappade på datorer och en av dem kom genast fram till oss och frågade om vi ville skriva in oss. Vi förklarade vårt ärende. Tjejen som tog emot oss bad oss då glatt sätta oss ner i en soffa och berättade lite om sin nation - hur lagom stor den var, hur lätt det är att komma in och lära känna folk, att man kan få jobba om man vill... Vi frågade lite om gasker och jobb. Vi fick en broschyr och tackade för oss. Ett trevligt mottagande, tyckte vi.
Östgöta nation
På ÖG följde vi pilarna genom ett ganska öde nationshus upp till inskrivningsrummet en trappa upp. Ett par studenter satt bakom datorerna, och när vi närmade oss deras bord frågade de om vi ville skriva in oss, så vi förklarade återigen vårt ärende och undrade varför vi skulle skriva in oss vid just deras nation. Mycket entusiastiskt berättade de då om sin nation - hur lagom stor den var, hur lätt det är att komma in och lära känna folk, att man kan få jobba om man vill... Vi ställde lite frågor om föreningar och bostäder, tog en broschyr och tackade. De hade godisnappar också - ganska hårda visserligen, men ändå... Också ett trevligt mottagande.
Gästrike-Hälsinge nation
På GH såg vi inte en enda människa förutom den ensamma killen som satt i biblioteket och hade hand om inskrivningen och en recce han höll på att skriva in. Han bad oss vänta, och under tiden bläddrade vi i broschyrer. När han var klar med reccen vände han sig till oss, och när vi bad honom berätta varför man borde bli medlem i GH talade han med värme om pub- och restaurangverksamheten, ölutbudet och sommarrestaurangen och poängterade att GH hellre siktar in sig på vissa områden och gör det riktigt bra än satsar på allt och gör det halvdant. Och det låter ju klokt. Vi frågade lite om jobb och föreningar och gick därifrån med broschyrer och känslan av att GH nog var en nation med ganska mycket att erbjuda, men att man ju faktiskt inte behövde bli medlem i just den nationen för att gå på resturang eller dricka öl där. Och huset verkade så tråkigt öde.
Stockholms nation
Med viss bävan steg vi in på Stockholms nation. Vi möttes inte av någon dryg ekonom med rosa skjorta och backslick, men däremot av ett visst ointresse. En kille (som jag gick utskänkningskursen med i höstas, men som tack och lov inte kände igen mig) undrade om vi hade några frågor och berättade lite om verksamheten, utan något större engagemang och utan att egentligen se på oss. Vi tog en broschyr och gick, med lika många fördomar och förutfattade meningar som när vi kom. Men vi har ju heller aldrig påstått oss vara objektiva.
Värmlands nation
Min gamla nation var näst på tur, men mottagandet var inte vad det hade kunnat vara. Bakom ett bord satt en tjej och en kille och pratade med varandra, och fastän vi var ensamma i rummet och stod och trampade lite bortkommet framför dem var det till slut jag som fick ursäkta mig och fråga om detta var inskrivningen. När de väl började prata om nationen var det dock med värme och engagemang. Vi frågade om frukosten och om hur man kan engagera sig, varefter vi tackade för oss med ytterligare en broschyr i handen.
Södermanland-Nerikes nation
Snerikes var stängt. Dåligt.
Smålands nation
På Smålands satt det lite folk i soffor här och var - en trevlig omväxling från alla tomma, ekande nationshus. Vi blev mottagna av en tjej som berättade om nationen - hur lagom stor den var, hur lätt det är att komma in och lära känna folk, att man kan få jobba om man vill... Vi frågade lite om föreningar och puben (och berörde som hastigast Emil i Lönneberga), fick en broschyr och tackade för oss. De var trevliga, om än kanske inte så offensiva, och sa bara att de hoppades att vi skulle hitta den nation som kändes rätt för oss.
Göteborgs nation
På den minsta av studentnationerna möttes vi av ett gäng som satt runt ett bord och fikade. De erbjöd oss muffins och förespråkade sin nation med orden "minst är inte alltid sämst". Vi frågade om lunch- och fikamöjligheter (det fanns inga) och lite om biblioteket (som de hävdade var det av alla nationsbibliotek som var sämst skött). En kille som satt med vid bordet sa att han verkligen kunde rekommendera Göteborgs nation. Han hade just skrivit in sig. Vi fick broschyrer och gick därifrån med känslan av att det nog var en ganska mysig liten nation, men att den nog inte hade så mycket att komma med egentligen.
Kalmar nation
Kalmar var jättemysigt. Lite som ett vardagsrum, av det mer ombonade slaget. Vi togs emot av en entusiastisk kille som erbjöd oss hallonsaft. Lite för utspädd, men ett klart plus. Vi frågade om föreningar och möjligheter att engagera sig, och fick veta att Kalmar hade både det ena och det andra. Vi frågade också om folk skulle titta snett på en för att man åt kött, men det hävdade han bestämt att de inte skulle. Han åt visst själv kött. Vi blev väldigt förtjusta i Kalmar och gick därifrån med ännu en broschyr och magen full av hallonsaft.
Västmanland-Dala nation
På V-dala blev jag tyvärr igenkänd och således vet vi inte så mycket om vilken sorts mottagande reccarna får där. De vägrade bestämt tala om för oss varför man skulle gå med i deras nation, så istället pratade vi lite om nationsengagemang och jobbmöjligheter på nationer i allmänhet. Jahapp.
Uplands nation
På Uplands träffade vi en kille i inskrivningen som genast erbjöd sig visa oss nationshuset. Vad som följde var en regelrätt guidad tur med historier om huset, människorna på porträtten, Uplands relation till V-dala och bakgrunden till den samt vissa rum och inventarier. Mycket intressant och uppskattat. Delar av huset kändes väldigt öde, medan det i vissa rum satt lite folk. Vid ett bord satt ett par killar och spelade schack med en liten hund uppkrupen i fåtöljen intill. Så sött. Vi frågade lite om biblioteket och föreningar och gick sedan därifrån - denna gång utan broschyrer då dessa tydligen hade tagit slut. Det var ett trevligt hus och mottagandet var jättefint, men vi visste inte riktigt vad vi skulle göra där. Det kändes inte så engagerande.
Gotlands nation
Gotlands var den sista nation vi besökte, och den gjorde väl inget större intryck på oss. Killen i inskrivningen ville inte sälja in nationen, utan sa bara att om det kändes rätt så var vi välkomna att skriva in oss. Vi frågade lite om jobbmöjligheter och föreningar och gick därifrån med en sista broschyr.
Det var inte utan ett litet leende på läpparna som vi återvände till Norrlands. Ur fönstrena lyste det varmt och i Majs café satt folk runt borden och pratade. Det dova sorlet och musiken från högtalarna sa att nu var vi hemma.
En observation jag skulle vilja göra efter detta lilla äventyr är att alla vi har pratat med är människor som har hittat rätt. De har hittat hem - olika hem - men hem som passar dem. All entusiasm vi har stött på har varit äkta, precis som den entusiasm som vi försöker förmedla till de reccar som söker upp oss. Alla har hittat vänner, engagemang och gemenskap i sin nation. Studentnationerna är fantastiska, allihop. 13 kombinerade studieplatser/arbetsplatser/festsalar/lekstugor/matställen/ vardagsrum. Jag är glad att jag har hittat min, men sörjer samtidigt lite att jag inte kan engagera mig i alla, och lära känna alla de fantastiska människor som kan kalla nationerna sina hem.
/z.flygh
