Att vara klumpigt vaggad på ett kvistigt trägolv

Jag eftersträvar för det mesta att framstå som någorlunda normal. Jag tror att det överlag gör livet lättare. Men jag tänkte ändå ta och avslöja ett av mina mer tvivelaktiga karaktärsdrag:

Jag samlar på dumförklaringar.

Så. Då var det sagt. Och som en liten bonus ska jag också bifoga en lista över några favoriter. (Allt för att slippa skriva ett riktigt blogginlägg.) Varsågoda.

Han har inte alla hästar hemma.

Han har inte alla flingorna i paketet.

Han är klumpigt vaggad på ett kvistigt trägolv.

Hans antenn får inte in alla kanaler.

Det är stopp i skorstenen.

Osten har halkat av kexet.

Det är inte riktigt rätt möblerat.

Han har inte alla korvar på grillen.

Det har gått en propp eller två.

Sladdarna når inte ända fram.

Han tillhör begåvningsreserven.

Hästarna är hemma, men de står i fel hage.

Han är inte den senaste utgåvan.

Hamstern springer med gipsade ben.

Fort går det, men tåget har lämnat rälsen.

Hästen är inte hemma.

Getterna är på grönbete.

Han har inte alla päron i korgen.

Han har otur när han tänker.

Han har bara en åra i vattnet.

Han är inte den starkast lysande stjärnan.

Han har inte möblerat på övervåningen.

Han är tappad bakom en vagn.

Han är lite bakom flötet.

Hissen går inte ända upp.

Han är tappad bakom en hiss.

Han har korsdrag mellan öronen.

Han har IQ kokt torsk.

Han har IQ fiskmås.

Han har IQ badboll.

Det lyser men ingen är hemma.

Han är inte den vassaste kniven i lådan.

Han är inte den smartaste gurkan i burken.

Hjulet snurrar men hamstern är död.

Det är inte skottat ända fram.

Han gasar men handbromsen är i.

Han parkerar inte helt innanför rutan.

Han har för många rödljus i rondellerna.

Det har brunnit i proppskåpet.

Sista hästen har lämnat stallet.

Klappträ.

/ z.flygh