Nyblivet fan av IKEA och buljongtärningar

Det ena oberoende av det andra. Fast kombinationen är kanske inte helt dum den heller? Jag lämnar det öppet.

Dagen började med en dust med en IKEA-bokhylla. I dess beståndsdelar. Till en början. Efter en lagom lång fajt stod där dock en fullfjädrad bokhylla, vilket är den springande punkten. Bokhyllan var inte min (och är det inte nu heller för den delen) utan Hannahs, men jag hade i ett ögonblick av bristande omtänksamhet lovat henne min hjälp med att sätta ihop den. Jag vet inte hur jag tänkte, och jag vet inte hur hon tänkte, men det var redan från början osannolikt att jag skulle göra ens tillräckligt med nytta för att väga upp den skada jag säkerligen skulle tillfoga antingen

a) bokhyllan
b) mig själv
c) Hannah
d) någonting annat inom ett avstånd på tre meter.

Eller alltihop för den delen, jag är mycket för att sprida förödelse. Att jag hade tillgång till en hammare gjorde inte situationen mer lovande. Det var helt enkelt oansvarigt av mig att lägga mig i. Inte desto mindre gjorde jag det, och häri ligger grunden till min beundran för IKEA. För det gick bra. Det blev en bokhylla och inget blodbad. Och det säger en hel del om konstruktionen av och instruktionerna till denna bokhylla. Okej, det blev inte ett 100 % felfritt resultat. Ett par små hål sitter där de inte borde sitta, medan en skruv inte sitter där den borde sitta, men det är knappt märkbart. Och ingen (!) skadades vid ihopsättandet av denna hylla.

Vidare till mitt upptäckande, eller åtminstone uppmärksammande, av buljongtärningens fantastiskhet.

Hannah hade den goda smaken att bjuda mig på lunch som tack för hjälpen med tryckandet, bankandet och lyftandet, och tydligen föder god smak mer god smak. Pasta, bacon, lök, crème fraiche, vatten, mjölk, mjöl och vitpeppar... Lite tråkigt? Lägg i en buljongtärning och du har en gourmetmåltid! Italienska örter. Mm.

Middagen fick jag stå för själv, och för en gångs skull kände jag en uppriktig längtan efter lite grönsaker att leka med. Men eftersom ingen sådan längtan infann sig senast jag handlade hade jag inga att tillgå. Eller... jag hittade en burk kikärtor. Är kikärtor grönsaker? Det blev hur som helst ett fint litet hopkok av passerade tomater, gårdagens överblivna tacoköttfärs, kikärtor, tacosås, salt, basilika, grillkrydda, vatten, mjöl och... grönsaksbuljong! Et voilà! Tillsammans med lite gammal pasta ur kylskåpet har vi en alldeles utmärkt måltid. Vem behöver grönsaker?

Egentligen?

(Förresten, är det ett dåligt tecken att pastan har frusit till is i kylskåpet?)

/z.flygh