Så har vi då varit på Allsång på Skansen för sjätte året i rad. En mycket fin liten tradition, måste jag säga. Sevärt den här gången var Mando Diao och Jonas Gardell, resten var en enda stor, mycket utdragen axelryckning. Vilken tur då att jag i första hand är där för umgänget och inte den artistiska närvaron.
Det var mysigt. Aningen för hög getingtäthet i luften. Ugnshett.
Skansenbränna - check!
Jag har gett upp att försöka förklara för oförstående människor det fantastiska i att sitta och vänta på en bänk i timmar. Jag har slutit mig till att antingen förstår man det, eller så gör man det inte. Jag fattar. Och det gjorde mina sex skansenvänner också. Och då kan det inte bli annat än bra stämning. Ur en Mando Diao-låt:
Clap your hands and shake
On a summer's day
To the music, to the music
Vad dessa rader saknar i djup vinner de tillbaka på igenkänningsfaktorn. Och musiken och rösterna genererar endast tummar upp, så jag kan nog tänkas kolla upp dessa killar närmare inom kort. Det är inget jag hitintills har lyssnat på.
En härlig dag som avslutades med något slags meditationsduell mellan mig och Malin på en kaj i hamnen. Ingen vann. Däremot förlorade vi båda känseln i fötterna och förmågan att gå normalt. Denna sommarkväll i Stockholm var en enda påminnelse om hur mycket jag tycker om den staden på sommaren. Just så ska det vara. Sent. Ljummet. Rosaskiftande himmel. Glittrande vatten. Åh.
/z.flygh
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar