Husvagnsliv, del 3 (Slutet?)

Torekov. Så heter stället vi nu befinner oss på. Eller... så heter det var sjunde gång jag säger det. Annars kan det heta Tovekor, Koretov, Kovetor, Kotevor, Tokevor eller Koverot. Men det är det förstnämnda som står på alla skyltar. Utanför Båstad ligger det i alla fall.

Torekov är en urgullig liten ort. Jag skulle kalla den bedårande, om det inte fick mig att låta som en 65-årig tant vid namn Berit. Eller Maj-Gun. Eller en mycket feminin Lars-Åke. Tyvärr har det regnat hela förmiddagen idag, så jag har bara suttit och tryckt i förtältet med en bok. Husvagnen håller man sig helst borta från i dylika förhållanden, för minsta lilla duggregn får det att låta som att Gud beskjuter oss med kulspruta någonstans ovanifrån. Och det är inte helt behagligt.

Men igår var det helt fantastiskt väder, och jag hade gärna legat på stranden i timmar, om inte min hudfärg i kombination med ett inte helt oansenligt mått vett hade satt stopp för det. Men kvällen var fantastisk. Solnedgång över havet, en lång strandpromenad, varm kvällsluft, en halsstarrig golden retriver som bara ville jaga kaniner... Fulländat.

Husvagnstrippen börjar lida mot sitt slut, på lördag vänder vi motorhuven åt nordöst igen. Det ska bli skönt på många sätt. Byta umgänge. Byta toaletter. Frågan är som vanligt om detta blir vår sista husvagnsresa. Varje år sedan vi skaffade husvagnen har vi funderat på att sälja den. Det känns både vettigt och tar emot. Jag gillar husvagnslivet, eller åtminstone vad det skulle kunna vara. Det är sant att våra campingvistelser inte präglas av entusiasm och glädje alla gånger, den det lilla av den varan som ändå finns - hur mycket är det värt? Det är det som är frågan.

/z.flygh