Morgonstund har fula ord i mund

Utan underkläder kommer man inte långt här i världen. Det är åtminstone vad jag försöker intala mig själv när väckarklockan obönhörligt ringer klockan 6.50. Tvättid. Skojar du med mig?! ... Sannolikt inte. Min väckarklocka har ett sällsynt outvecklat sinne för humor, vilket den har uppvisat vid ett otal tillfällen.

Tvättid mellan 7 och 9 är ett djävulens påfund som jag med glädje skulle bojkotta, om det inte vore för att just underklädesläget är något av en kris. Ingen kris i världen skulle dock kunna få mig att kliva upp före 7 en dag då jag annars hade kunnat sova till 12, utan då får man förlita sig på tyngdlagen. Att sakta börja rulla i sidled tills gravitationskraften tar över och släpper mig i golvet fungerar alltid.

Sedan lufsar jag omkring i rummet och letar efter ett klädesplagg som motsvarar den klädkod som gäller i tvättstugan. Byxor brukar det kallas. Jag hittar också mjukaste mystjocktröjan att dra över huvudet utanpå pyjamasen, sticker fötterna i mina flippflopps och traskar nedåt nedåt nedåt med den blå IKEA-kassen med smutstvätt slängd över axeln och iPoden i öronen. Stilla svärandes.

Någon ingående beskrivning av hur det går till när jag tvättar ser jag ingen mening med att ge, utan fem minuter senare traskar jag uppåt uppåt uppåt igen och kan bara motvilligt konstatera att vare sig jag vill det eller inte så har dagen nu börjat. Fantastiskt...

/z.flygh