En sjuklings liv och leverne

Jag vet inte vad normala människor gör när de är sjuka. Kanske det mamma föreslog (läs: beordrade) mig att jag skulle göra när hon i morse fick veta min situation.

(Parentes: Situationen är den att jag onekligen inte är frisk. Jag är pigg, men det rinner, skaver och trycker här och var. Jag har nått det stadiet då jag skulle dö kvävningsdöden om någon höll för munnen på mig.)

Mamma tyckte att jag skulle stanna hemma, ta det lugnt, plugga lite, dricka något varmt och gå och lägga mig tidigt. Är det så normala människor gör? Jag mumlade hur som helst något vagt instämmande till svar. Efter samtalet tvättade jag tre tvättar, bakade scones och hade Amelie, Hannah och Helen över på sconesfrukost. När klockan började närma sig 14 körde jag ut dem för att själv kunna cykla till Norrlands och där ställa mig att tillsammans med Malin göra 75 mackor till något sällskap som beställt dem. Tre timmars mackbygge senare var vi klara med det, och jag gick då tillsammans med Amelie över till att skriva ut och sätta upp de nya lördagsfikaaffischerna.

När Norrlands väl var tapetserat i fejklöpsedlar kände jag mig ganska vissen. Precis som nära på hela Norrlands nations klubbverk, kan tilläggas. Alla har visst fått samma sak. Hur som helst kände jag verkligen inte för att trampa mig uppför Carolinabacken, så jag blev kvar. Valet stod mellan att vara sjuk hemma, ensam, och tycka synd om mig själv, eller att vara sjuk på Norrlands bland vänner. Kim och jag tog oss för att baka lite till caféet, och lite blev snart mer, och till slut ganska mycket. Jag bakade ägg- och mjölkfria chokladkakor (en med banan och en med valnötter) samt glutenfria chokladbollar. Kim gjorde chocolate chip cookies och schweiziska maränger med hallon och choklad. Kakkylen fylldes till brädden!

Jag kom hem omkring midnatt och vet inte riktigt om jag ska känna mig nöjd med dagen eller ge mig själv lite bannor. Det har varit en bra dag - en produktiv sådan, ska gudarna veta - men det var också en dag som mycket väl kan komma att stå mig dyrt den kommande veckan. Och då ångrar jag mig säkert. Men inte ikväll.

/z.flygh