Jag är ett fan av det spontana och impulsiva. Jag tror på att bejaka plötsliga infall så långt det bara är möjligt. Nu i natt slog det mig att jag har fått alldeles för mycket sömn på sistone. Mitt huvud var överallt och ingenstans - åtminstone ingenstans i närheten av sömnens kvarter. Det var på tok för varmt för att ens göra ett försök till att sluta ögonen och mitt öppna fönster förslog inte alls. Jag ville mest krypa ut genom fönstret hela jag.
Det infallet bejakade jag inte.
Dock fick jag för mig att gå ut genom dörren klockan kvart över ett och ta en promenad. Det var underbart svalt och jag strosade i sakta mak bortåt Ekeby till. På vägen hittade jag en igelkott som förskräckt flydde in i en häck. En svart katt korsade vägen framför mig, men det gjorde mig ingenting. Jag var lite för lycklig för att tro på olycka i någon form över huvud taget, och definitivt inte i form av en katt en natt som denna. I mötet mellan två cykelvägar några minuter senare såg jag en hare sitta och vifta på öronen. Han skuttade spänstigt bortåt kolonilotterna till.
Jag gick planlöst men målinriktat, med siktet inställt på Eriksbergsbacken och bänken högst upp på kullen. Jag brukar sällan promenera för mig själv, men de gånger jag har gjort det är det där jag har hamnat. Himmelen stor och lågt sittande, och utsikten min egen. Hade jag fått önska något så hade det varit långbyxor. Myggorna saknade grundläggande förståelse för den personliga sfären och var lite väl närgångna, men jag orkade inte bry mig särskilt mycket. Jag mådde lite för bra där och då.
På vägen tillbaka hittade jag mängder med prästkragar, hundkex, vitmåra och några gula blommor jag inte har blivit presenterad för och således inte kan namnet på. Jag plockade en nattbukett. Mitt i ett hav av prästkragar råkade jag skrämma upp en stackars hare som satt mindre än en meter ifrån mig. Vi skrämde varandra, får jag väl lov att säga. Kanske var det samma hare som jag hade sett tidigare, eller möjligtvis hans kompis. Jag hann inte fråga.
Två timmar efter mitt spontana beslut att gå ut och insupa natten kom jag hem igen. Med frisk luft i lungorna, en blombukett i ett vattenglas på köksbordet och några nya vänner kan jag nu gå och lägga mig. Så nöjd.
/z.flygh
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar