Språkhumor

Mitt språksinne slog nära nog knut på sig självt på dagens lektion i Runkunskap. Det hela mynnade ut i ett skrattanfall från min sida som jag tror att de övriga kursdeltagarna tyckte var lite omotiverat. Men icke!

Situationen var sådan att läraren (som inte är svenskfödd, utan har något östeuropeiskt ursprung och bryter en del på svenska) visade en bild på en runsten, med en engelsk översättning av runorna intill. Med i salen satt en utomstående kille - en besökande kompis till en av kursdeltagarna. Trots att han inte gick kursen tyckte läraren att han ändå skulle försöka identifiera de olika s.k. formlerna man kunde hitta i runtexten. Killen berättade då att han inte talar svenska, utan norska, men erbjöd sig göra ett försök. Han missförstod dock, och började istället översätta den engelska översättningen till norska. Hans kompis hejdade honom och sufflerade honom - på franska.

Så vi har alltså en lärare som på bruten svenska ber en kille svara på frågor om en runsvensk text översatt till engelska. Och killen svarar på norska, utifrån den hjälp hans kompis gett honom på franska.

Och det var bara jag som tyckte att det var roligt!

/z.flygh