Att göra en lördag

Jag tror att jag har hittat ett ganska bra lördagskoncept.

För det första ska man påbörja lördagen vid ett lämpligt klockslag. Börjar man för sent så blir det inte särskilt mycket lördag kvar, och börjar man för tidigt finns risken att man får tillbringa hela dagen med huvudet någonstans i nivå med knäskålarna, vilket inte är någon idealisk utgångspunkt det heller. Det är alltså en fråga om kvalitet kontra kvantitet, och balans bör eftersträvas. Jag kunde idag, relativt utsövd, gå upp klockan åtta.

För det andra ska man gärna ha haft den goda smaken att välja att läsa en kurs i drama och improvisation som har ett femtimmarspass (inklusive lunch) schemalagt på lördagen. På så sätt kommer man att inbilla sig att man börjar dagen med att göra något nyttigt (gå på lektion), när man i själva verket ägnar tiden åt att i tur och ordning gestalta:

1. En äcklig gubbe
2. Drottning Silvia
3. En äcklig gubbe som friar till drottning Silvia
4. En blind pirat
5. Stålmannen

... samt att hitta på (och med scharader demonstrera) 40 olika sätt att använda en tegelsten på.

När man har gjort sin plikt som studiebidragsberättigad student och deltagit aktivt i lekarna, åker man hem och hälsar på sina stackars försummade föräldrar. Och passar på att äta. Man utmanar också hela familjen på en omgång tv-spel - med fördel ett man själv är ganska bra på. Sedan klår man upp dem med röda skal och retar gallfeber på dem med bananskal på racingbanan (om Mario Kart råkar vara spelet man är bra på). Och kanske är tio vinster över mamma och pappa ingenting att skriva in i meritförteckningen, men tio vinster över brorsan... ja, det kan övervägas.

Sedan antyder man lite fint att det vore gott med Mammas Hemlagade Pizza till middag... och lördagen är fulländad. Nu känner jag pizzadoften smyga sig ut från köket, och vem är jag att låta Mammas Hemlagade Pizza vänta?

/z.flygh