Städat. Och nu...?

Japp japp, nu är det rent här som i... något väldigt rent. Alla horisontella ytor har dammsugits ytterst noggrant - till och med golvlisterna. Att städa kan vara ganska roligt om man verkligen går in för det. Att dra en sopkvast över golvet lite halvhjärtat är kanske inte så upphetsande, men när man gör det riktigt ordentligt ligger det en helt annan sorts tillfredsställelse i det...

Halvvägs genom städandet hamnade jag ute i korridorsköket (som en omedelbar reaktion på hungerskänslor sådär vid lunchtid) och plötsligt stod jag med en ugnsform i glas och ett paket stålull och skrubbade.

Oj, dags att hämta tvätten!

...

Var var jag? Just ja, ugnsformen... Jo, det är en sådan där form som inte har gjorts ordentligt ren på uppskattningsvis tre-fyra år. Man diskar den förstås, men all ordentligt inbränd skit lämnas gång på gång tills den är tillräckligt fästad där för att kunna adressändra. Stålull är ju annars ganska så fantastiskt, men här var det ändå en relativt jämn kamp in i det sista. Jag vann förstås - efter mer än en timmes het strid - och glasformen är nu åter genomskinlig.

Men vart tog sommaren vägen? Det som var en så lovande start. Nu är det regnstänk på fönstret och våtglänsande asfalt, och jag borde egentligen gå och hämta min cykel som jag dumt nog har ställt vid Folkes, samt köpa tejp, men en blick ut genom fönstret räcker för att min kropp ska skrika "Neeej! Aldrig! Never! Glöm det! Jag har det bättre här inne i värmen, torrt och fridfullt."

Och visst ska man lyssna på sin kropp?

/z.flygh