Ett snöhelvete

Snö. Fem minuters snudd på barnslig förtjusning följd av fem timmars idogt demonstrerande av ett överraskande välutrustat svordomsordförråd.

Visst; snö är jätteroligt när du sitter i en föreläsningssal och läraren är det enda som konkurrerar med den om din uppmärksamhet. Allt är relativt, så att säga. Men när du sedan ska gräva fram cykeln ur en snabbt uppkommen snödriva och cykla nedför Carolinabacken i motvind...

... och snön piskar mot de svidande kinderna...

... och du har glömt halsduken hemma...

... så snön letar sig in i jackan genom en förarglig glipa vid halsen...
... och glasögonen blir mer som en ögonbindel...
... och du hittar inte cykelbanorna längre...
... och du kör in i både två och tre välkamouflerade trottoarkanter...
... och skorna läcker...
... och vantarna blir dyvåta...
... och håret blir blött och bestämmer sig för att freestyla...
... och dagens upplägg är sådant att man måste cykla kors och tvärs över stan ett antal gånger...

... ja, då är man böjd att artigt (om än lätt sammanbitet) säga: "Tack, men det är bra nu."

/z.flygh